Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION - FILM

"The Shape of Water": Flytande kärlek och förunderliga schabloner

Publicerat onsdag 14 februari kl 06.37
Katarina Wikars ser den ultimata fiskfilmen
(2:46 min)
Eliza (Sally Hawkins) på väg till jobbet på labbet
Eliza (Sally Hawkins) på väg till jobbet på labbet Foto: Photo Courtesy of Fox Searchligh

Regissören Guillermo del Toros nya film "The shape of water" är en djuphavsblå undervattensromans i kalla krigets skugga.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Filmens titel: "The shape of water"
Regissör: Guillermo del Toro (Pans labyrint)
Skådespelare: Sally Hawkins, Octavia Spencer, Michael Shannon m fl.
Genre: Drama/Fantasy
Betyg: 4 av 5

Min yngsta son kom hem från fritids en dag och muttrade: Nu har jag sett den där dåliga fiskfilmen två gånger. Den dåliga fiskfilmen var "Hitta Nemo", om en liten animerad Disneyfirre som vilsen simmade runt i det stora blå.

"The shape of water" är på sätt och vis den ultimata fiskfilmen fast för vuxna.

Den är djuphavsblå: fuktskadade lägenheter, flytande kroppar och känslor.

Den har sagans struktur, den stumma prinsessan Eliza bor ovanför den gamla teatern, och tillsammans med sin granne Higgins förlorar hon sig i gamla filmer med stora gester. Hon städar på ett brutalistiskt betonglaboratorium, det är under kalla kriget 1962, och chefen har fyrkantig haka och hemmafru och skurkarna är ryssar.

Men vem är den instängda skimrande varelsen med gälar? En gud uppdragen ur Amazonfloden, kanske. Hur som, han gillar att äta ägg och lyssna på musik. Långsamt och ordlöst närmar de sig varandra, Eliza och mannen med gälar.

Det finns kärlek också under ytan.

Här och där gör jag en realistisk omstart i hjärnan och tycker att filmen är ganska så tramsig och byggd av tonvis av schabloner men man måste släppa alla förföreställningar och bara låta sig förundras och svepas med av vågen.

Detta är en film som lever av färgsättningen och scenografin, där varje bild är komponerad och genomtänkt ljussatt. Eliza liksom flyter fram i sin undervattenslägenhet, så mycket större än sitt sammanhang, som om hon bara väntar på att bli tagen i anspråk, få en viktigare uppgift, andra konturer.

Och aldrig har väl en omfamning varit vackrare. Det finns kärlek också under ytan.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".