Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Romeo och Julia - för lite hångel på Folkoperan

Publicerat tisdag 27 september 2005 kl 11.32

Det var över femotio år sedan den spelades i full skala på en svensk operascen men i helgen hade den franske kompositören Charles Gounods opera

”Romeo och Julia” från år 1867 premiär på Folkoperan i Stockholm.

Med utgångspunkt i Shakespears klassiska kärlekshistoria handlar det här om fransk högromantik. För regin ansvarar Patrik Sörling, för den musikaliska ledningen Jonas Dominique. Folkoperan kör nästan uteslutande med två olika sångarlag - allt för att kunna göra så många föreställning som möjligt. På helgens andra premiär nu i söndags var det Kerstin Nerbe som dirigerade.

Och det var en föreställning som Eric Schüldt såg.

Mer hångel och mindre av djupröda rosenblad nedsinglande från taket. Så hade jag velat haft det. Mer av ett kärlekspar som är intresserade av varandra, inte bara av sin egen lidelse.

Nej i den här föreställning där den passionerade kärlek får symboliseras av två vita duvor som fritt flaxar runt i salongen är det inte långt till ett Harlequinliknande klyschträsk.

En skapare uppsättning hade kunnat omfamna schablonen på ett uppfriskande sätt - vridit Romeo och Julias hjärta och smärta antingen upp till dödlig passion eller ner till ett avskalat kammarspel. Här blir det istället mest gnistfattigt och tillknäppt med dom vanliga ”oh mitt hjärta brinner för dig” - gesterna som operapubliken sett så många gånger tidigare.

Nu är Gounods Romeo och Julia knappast operalitteraturens allra starkaste kort men rent musikaliskt lyckas Folkoperan ändå ta tillvara på dom höjdpunkter som finns.

Söndagens sångarlag sjunger överlag snyggt även om det ibland svackar lite i röststyrka. När man som här har en orkester som inte sitter framför scenen utan snett bakom borde rösterna kunna dominera ljudbilden hur vilt orkestern än spelar. Så var det inte under söndagens föreställning.

Men det finns undantag - helt lysande sångmässigt är Marie Rosenmir som Julia - hon har en sopran med en höjd som öppnar saknadens bråddjup. Arian när hon ska dricka trolldrycken, som i slutändan innebär både hennes och Romeos död, är som ett sent klackmål av Zlatan - hela biljettpriset motiverat på några korta ögonblick.

Och även kören låter väldigt bra. Lite Eric Ericsson-nordiskt - mäktigt och samtidigt distinkt.

Men ändå:

När Folkoperan helt förståeligt inte har budget att hänföra med färggnistrande scenografi och kostym måste scenrummet istället blixtra av en intelligent tolkning och övertygande spel. Här är det lite futtigt med det.

Det hade egentligen inte behövts så mycket mer, musikaliskt låter det ju bra. Det är fantasin som fattas - och lite av det som hela föreställningen ändå kretsar kring - det som man kan höra i musiken om man spetsar öronen - det som kan verka vara en klyscha men som kan ges en äkta innebörd:

Kärleken, som ger liv och tar liv.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".