Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Årets nobelpristagare heter... HAROLD PINTER!

Publicerat torsdag 13 oktober 2005 kl 12.55
Harold Pinter

Svenska Akademiens ständige sekreterare Horace Engdahl har öppnat dörren och tillkännagett att årets nobelpris i litteratur tilldelas den engelske författaren och dramatikern Harold Pinter. Otippat? Lyssna på Kulturnytts direktsändning som började två minuter innan tillkännagivandet:

Svenska Akademiens motivering: ... ”som i sina dramer frilägger avgrunden under vardagspratet och bryter sig in i förtryckets slutna rum”.

från Svenska Akademiens hemsida:

Harold Pinter föddes den 10 oktober 1930 i Hackney i London som son till en judisk damskräddare. Pinter fick under sin uppväxt uppleva antisemitiska stämningar, något som han själv framhållit som betydelsefullt för hans utveckling till dramatiker. Vid andra världskrigets utbrott evakuerades han som nioåring från London och återvände vid tolv års ålder. Han har senare sagt att upplevelsen av bombningarna under kriget aldrig mist sitt grepp om honom. Efter sin återkomst till London gick han i Hackney Grammar School där han bland annat spelade Macbeth och Romeo i uppsättningar som regisserades av Joseph Brearley. Detta bidrog till att han inriktade sig på en karriär som skådespelare. 1948 antogs han vid Royal Academy of Dramatic Art. 1950 publicerade han sina första dikter. 1951 antogs han vid Central School of Speech and Drama. Samma år fick han engagemang i Anew McMasters berömda irländska kringresande teatertrupp känd för sina Shakespeareuppsättningar. 1954–1957 turnerade Pinter på nytt, nu under skådespelarnamnet David Baron. 1956–1980 var han gift med skådespelerskan Vivien Merchant. 1980 ingick han äktenskap med författaren Lady Antonia Fraser.
Som dramatiker debuterade Pinter 1957 med The Room, som uppfördes i Bristol. Andra tidiga dramer är The Birthday Party (1957), ursprungligen ett legendariskt fiasko men senare en av hans mest spelade pjäser, och The Dumb Waiter (1957). Hans slutgiltiga genombrott kom med The Caretaker (1959), som följdes av bland annat The Homecoming (1964).
Harold Pinter betraktas allmänt som den främste företrädaren för det engelska dramat under andra hälften av 1900-talet. Hans position som en modern klassiker illustreras av att man av hans namn har skapat ett adjektiv som beskriver ett visst slags stämning och miljö i teaterpjäser: “Pinteresque”.
Pinter återförde teatern till dess elementära grund, det slutna rummet och den oförutsägbara dialogen, där människor är utlämnade åt varandra och förställningen brister. Med ett minimum av intrig springer dramat fram ur replikväxlingens maktkamp och kurragömmalek. Pinters dramatik uppfattades först som en variant av den absurda teatern, men har senare mera träffande karaktäriserats som “comedy of menace” (’hotets komedi’), en genre där författaren låter oss avlyssna det spel av dominans och underkastelse som döljer sig i de mest alldagliga samtal. I den typiska Pinterpjäsen möter man människor som försvarar sig mot främmande intrång eller mot sina egna drifter genom att förskansa sig i en reducerad och kontrollerad tillvaro. Ett annat huvudtema är det förflutnas flyktighet och ogripbarhet.
Man har menat att Harold Pinter efter en första period av psykologisk realism gick över i en andra, mera lyrisk fas med teaterstycken som Landscape (1967) och Silence (1968) och slutligen i en tredje, politisk fas med One for the Road (1984), Mountain Language (1988), The New World Order (1991) och andra pjäser. Men denna periodindelning förefaller förenklad och lämnar åt sidan några av hans starkaste texter som No Man’s Land (1974) och Ashes to Ashes (1996). I själva verket är kontinuiteten i hans författarskap remarkabel, och hans politiska teman kan betraktas som en utveckling av den tidige Pinters analys av hot och övergrepp.
Alltsedan 1973 har Pinter vid sidan av sitt författarskap gjort sig bemärkt som en förkämpe för mänskliga rättigheter. Hans ställningstaganden har ofta uppfattats som kontroversiella. Pinter har också skrivit hörspel för radio och manus för film och TV. Några av hans mer kända filmmanus är The Servant (1963), The Accident (1967), The Go-Between (1971), The French Lieutenant’s Woman (1981, baserad på John Fowles’ roman). Han har även gjort en banbrytande insats som regissör.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".