Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Häpnande modern 2500-åring

Publicerat måndag 17 oktober 2005 kl 07.46

”Orestien” av Aiskylos är den enda bevarade trilogin bland de gamla grekiska antika dramerna, och består av ”Agamemnon”, ”Gravoffret” och ”Eumeniderna”. Och trots att den har 2 500 år på nacken är Orestien med sitt tema om hur ett samhälle skall byggas och rätt ska skipas, fortfarande rykande aktuell.

Det har 10-års jubilerande Teater Tribunalen i Stockholm, som annars mest spelat mycket modern dramatik, tagit fasta på. Nu spelar de hela ”Orestien”. Och antingen kan man se den uppdelad under två kvällar, på torsdagar och fredagar, eller i sin 5-timmars helhet på lördagar och söndagar.

Det är en riktig dionysisk teaterfest i regi av Richard Turpin och med nyskriven musik av Dror Feiler. 

Ja, det mullrar när Agamemnon återvänder från Troja, som segrare, visst, men blod har spillts och mer blod kommer att flyta. Här står han i Benjamin Moliners gestalt, mer lik en ledare för ett MC-gäng än någon antik hjälte.

Och det som först verkar dödsföraktande, att en liten fri teatergrupp kastar sig över Orestien, liknar alltmer en tanke för Aiskylos känns så modern att man häpnar. Kanske är det för att man inte kan tänka sig en Shakespeare, Dallas, Ibsen, Wagner, sitcoms eller ens en teaterbyggnad utan Aiskylos och hans samtida.

Här möter vi en text som vi förstår, trots att den är så gammal och utspelar sig i tiden före de stora monoteistiska religionerna. Snacka om historiens vingslag!

Och på Tribunalen låter man antiken möta det moderna, de stora deklamatoriska gesterna gifter sig med en mer modern spelstil där framförallt kroppsspråket får uttrycka undertexten. Tex sitter Elektra vid sin moder Klytaimestras lik i slutet på ”Gravoffret” och börjar ta av henne ringarna för att sätta på sin egen hand, sliter och spottar när de inte glider av! Eller budbäraren som nervöst biter på naglarna hela tiden! Kort sagt, de antika människorna var inte smack annorlunda än vi, drivna av passioner, hämndlystnad, klanvälde och gudadyrkan.

Och ensemblen gör ett hästjobb, att under så många timmar vara så infallsrika, så roliga, så rörande och så närvarande är bara det en arbetsseger. Lena Nyléns Klytaimestra är magnifik, Jakob Höglunds Pallas Athena är en cross-dressing-triumf och Frida Röhls Kassandra fångar helt underbart det manipulativa klagandet - för att nämna några. Och Dror Feilers musik och Gunilla Palmstierna-Weiss scenografi tvinnar också mycket vackert samman tidsepokerna på en gång tillbakablickande och nutida, tex är hela teaterrummet mycket likt den antika teatern.

Både ”Agamemnon” och ”Gravoffret” slutar med att liken visas fram och att dåden skall hämnas, men slutet i ”Eumeniderna” som ju heter så därför att erinyderna, underjordens hämndgudinnor helt sonika döps om av Pallas Athena för istället bli de goda gudinnorna, det lyckliga slutet i trilogin är alltid en stötesten för moderna uppsättningar. Här på Teater Tribunalen stänger Apollon och Pallas Athena in eumeniderna, suckar, tappar liksom masken när leendena faller av. Det här med en modern rättsstat är ju fortfarande, såhär en 2 500 år senare, inte en helt lätt sak.

Maria Edström

maria.edstrom@sr.se 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".