Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Englunds och Petris karoliner

Publicerat tisdag 18 oktober 2005 kl 11.16

Författaren Kristian Petri är också filmare och hans kollega Peter Englund är kanske mest känd som historiker. Tillsammans ger de nu ut ett omarbetat filmmanus på ett historiskt tema med titeln ”Jag skall dundra”. Det är en kompakt berättelse om karolinernas härjningar i början av 1700-talet.

Det här är en rak och enkel och förskräcklig historia, en ohygglig liten novell från Karl XIIs fälttåg i Polen. En trupp svenska soldater kommer till ett avsides polskt lantgods på en av sina provianteringsturer, och hela situationen urartar snabbt till en spiral av våld och blod och död, ett skeende som ingen egentligen vill ha och ingen har någon kontroll över.

Huvudpersonen är en ung nyanländ officer, en bildad och studerad karl, som kan sina klassiker och fnyser åt den vanliga soldateskens vidskepelser och anfäktelser. Men vad hjälper bildning och upplysta tänkesätt mot krigets egen logik, och hur skulle latin och grekiska kunna hjälpa en vid avgrundens rand, och den unge fänriken sugs snabbt ner i det svarta mörkret.

Det är en fiktiv historia, men så trovärdig så det fattar man inte förrän författarna vänligen upplyser en om saken i efterordet. Det finns en precision i redogörelsen för detta accelererande vanvett som gör det fullständigt plausibelt, till och med på ett förvänt vis begripligt. Jag antar att Peter Englund har stött på tillräckligt många fullt autentiska sådana historier i källorna för att veta hur en viss sorts slipstenar brukade dras under svensk stormaktstid, och dessutom har författarna haft roligt med sitt laborerande med fiktiva dagböcker och litteraturhänvisningar.

Texten är från början ett filmmanus, och det märks här och där. Det är ett förlopp, en stor bild, människornas är den sorts skuggor som träder fram ur fragmentariska källor, och den unge fänrikens raska och totala undergång är kanske inte riktigt psykologiskt underbyggd, men det spelar ingen roll, det här är ändå en bok om större och blindare krafter än mänskliga psyken.

Och något drabbar en, naturligtvis var det så det var, precis så måste det ha gått till, och precis så går det naturligtvis till fortfarande, i Tjetjenien, i Palestina, i Abu Graib, på alltför många ställen..

Det är en nattsvart och förmodligen mycket nyttig text, som tyvärr aldrig kommer att läsas av dem som skulle ha mest nytta av den. Det är synd.

Mats Arvidsson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".