Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

En bukett trasiga blommor

Publicerat fredag 21 oktober 2005 kl 07.50

Don Johnston (spelad av Bill Murray) berättar för sin granne Winston, Jeffrey Wright, att han just fått ett anonymt, rosa brev där någon av alla hans otaliga gamla flammor berättar att han har en son på en snart 20 år. Och påhejad av Winston ger han sig ut på en odyssée i USA för att ta reda på hur allt hänger ihop - i Jim Jarmusch nya film ”Broken Flowers” som har svensk premiär i dag. Jarmusch, amerikansk films evige independentfilmare, slog igenom med filmer som ”Stranger than Paradise” och ”Down by Law” på 80-talet, och var senast aktuell med episodfilmen ”Coffee and cigarettes”. ”Broken Flowers” belöndaes med Juryns Stora Pris på Cannes-festivalen i våras och Maria Edtsröm har sett den.

I filmens början sitter Bill Murrays Don Johnston i sin soffa och stirrar tomt på TV:n där ”The Private Life of Don Juan” med Douglas Fairbanks pågår som bäst. Att vår Don också är en riktig Juan råder det inget tvivel om, speciellt inte när hans flickvän, spelad av Julie Delply, lämnar honom med orden: ”Det känns som om jag är din älskarinna, och du är ju inte ens gift”. Men då kommer det rosa brevet och rör vid någonting långt där inne och han ger sig iväg, per flyg och hyrbil, på en resa minutiöst planerad av hans etiopiske granne, amatördetektiv och hutlöst lycklig familjefar.

Och Don åker runt i ett USA, eller snarare i ett suburbia i USA. ”En stalker i en Taurus” som han själv kallar sig. Och överallt ser det märkligt likadant ut, lite konstgjort, hos white trash-garderobsinredaren med en dotter som heter Lolita, hos fastighetsmäklaren som säljer färdiginredda, så kallat smakfulla prefab-hus, hos husdjurkommunikatorn som sitter på kuddar på trägolvet och förstår vad katten tänker eller hos mc-drottningen som bor en lada bortom allfarvägarna och beskyddas av sitt motorintresserade hov. Här blir miljöerna nästan mer intressanta än de uppspårade kvinnorna, som ändå spelas av storheter som Sharon Stone, Jessica Lange, Tilda Swinton och Frances Conroy (ni vet mamman i ”Six feet under”).

Kanske är det för att miljöerna så kongenialt speglar hur Don ser kvinnor  – kulissartade som en vällagd make-up, tilldragande vid en första blick, snabbt uppförda och snabbt övergivna och till förväxling lika. Och att Bill Murrays uttryck, med spår av ett slags outrotlig charm men så outhärdligt ensamt, att det uttrycket är likadant vare sig han så ser på kvinnan eller på hennes omgivning.

Och visst får han ett slag på käften, men har han lärt sig något till slut, vår Don? Knappast, Jarmusch må ha lekt med Don Juan-temat men har inget behov att ge honom en läxa. ”Det här är min rapport, Sherlock” som Don säjer till Winston, och rapporten är lika tom som Bill Murrays ansikte.    

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".