Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Miyazakis levande slott och museum

Publicerat fredag 21 oktober 2005 kl 08.58

Såg ni filmen ”Spirited Away” av den japanske regissören Hayao Miyazaki, ja, då ser ni kanske framemot hans nya film ”Det levande slottet” som har svensk premiär idag. Miyazaki har gjort animerad film sedan slutet av sextiotalet, han är också en aktiv miljökämpe: en röst att räkna med i det japanska samhället. Katarina Wikars har besökt hans Ghibli Museum, dit fansen vallfärdar. Och Elin Claeson recenserar  ”Det levande slottet”, som bygger på bok med samma namn, skriven av den brittiska fantasyförfattaren Diana Wynne Jones.

”Let’s loose our way together” är temat i Ghibli Museum i Mitaka utanför Tokyo, skapat av animatören Hayao Miyazaki. Ett gult lite bulligt museum med spiraltrappor och trädgård på taken, som inte ser ut som någonting annat i Japan. I resguiden står att det är svårare att komma in där än i Kreml. Det finns ingen parkering, det är förbjudet att komma dit i bil.

För att få biljetter ansluter vi oss till Sunrise Tours. Vår lilla grupp består av fem feta australiensiska nördkillar och en drogad blond ryska och guiden leder oss genom Tokyos kollektivtrafik med en Musse Piggflagga stolt uppsträckt som skulle han företräda en OS-trupp.

Var tredje japan har sett en film av Miyazaki. I museet kan man nästan se in i regissörens hjärna, vandra genom kopior av belamrade arbetsrum, studera animationer som äter upp sig själva, förstå mekanismen som framkallar förtrollningen. Lamporna blinkar 18 gånger per sekund över det stillastående sceneriet för att frammana illusionen av rörelse. En av bakgrundsmålarna blev bara strax över 40 år gammal står det på en skylt. Han arbetade ihjäl sig, säger guiden. Men nuförtiden görs de japanska tecknade filmerna görs i Kina, för lönerna är för höga i Japan.

Sedan ska vi konsumera , det är avsatt enormt mycket tid i souvenirbutiken, först den i museet och sen en i största varuhuset intill järnvägsstationen. Det finaste man kan köpa är originalceller från filmerna. Man får aldrig underskatta shoppingens betydelse i Japan.

                                                          Katarina Wikars

Det är underligt med välgjord animerad film för risken finns alltid att jag tvingas ifrågasätta verkligheten - och förhållandet mellan den och inre drömmar och fantasier. Och det är mer än troligt att filmen ställer högre krav på mig som åskådare än vad nåt franskt vuxendrama skulle ha gjort.

Dörrar till främmande världar kan öppnas i en bergvägg, svarta kleggiga rännilar förvandlas till ondskefulla monster, högteknologiska slagskepp vina förbi i ett annars åldersdigert samhälle.

I Hayao Miyazakis förra, Oscarsbelönade, film Spirited Away var kombinationen modernitet och ålderdomlig osynlig japansk andevärld extremt lyckad. I Det levande slottet är giftemålet mellan brittisk barnlitteratur och animeringsvärldens ideer inte lika givande.

Den unga flickan - tillika hattmakerskan - Sofie bor i en kullerstensbelagd mellaneuropeisk stad omgiven av dimmiga berg och blomstrande ängar. Ett blodigt krig pågår i landet. En dag kommer en elak häxa in i hattaffären och förvandlar Sofie till en 90-årig gumma. Sofie beslutar sig för att sticka från stan och hamnar strax i ett gående underbart Per Åhlin-liknande slott som pyser, knirkar och stånkar sig runt i världen. Där inne bor den ångestridne, självupptagne och fåfänge trollkarlen Hauru tillsammans med lite udda typer.

Konstigt nog har Miyazaki här lånat sin vanligtvis egensinniga värld åt ett mer stereotypt berättande - både manus och animering påminner om blodfattig morgontevetecknat där bara delar av det hela får mig att häpna - som just det vandrande slottsbygget. Men som helhet - näe, här används alltför simpel dramaturgi; yttre skönhet ställs mot inre, krigshetsens olycka illustreras med typklonade soldater, brandrök, förstörd natur och ögon som svämmar över av tårar. Så Det levande slottet blir aldrig den där fantasieggande - krävande - film jag hade hoppats.

                                                                 Elin Claeson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".