Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Störst av allt" ropar efter ljus

Publicerat fredag 28 oktober 2005 kl 07.46

”Störst av allt” heter Lars-Lennart Forsberg nya film. Han har bland annat tidigare gjort dokumentären ”Min Mamma Hade Fjorton Barn” från år 2000

Men nu handlar det om en spelfilm med ett manus som Lars-Lennart Forsberg har skrivit tillsammans med författaren Stewe Claeson. Och i rollerna finner vi kända namn som Sven Wollter, Sven-Bertil Taube och Frida Hallgren.

Det svenska svårmodet är inte bara är en myt, nya bilder produceras och Lars-Lennart Forsberg film ”Störst av allt” skriver ett nytt kapitel i den berättelse om Sverige som utspelas på tomma stadshotell och blåsiga småstadsgator. Den är en våt lovikavante en vinterdag när solen gått ner.

Sven Wollter spelar politikern Aron P. Johansson, en man som gjort karriär inom socialdemokratin, han är den politiskt ansvarige för flera industrinedläggningar i Sverige. Man förstår att hans framfart varit hänsynslös. Och även på det privata planet har han gått hårt fram. I korniga blåtonade bilder framträder ett nordligt landskap, en kvinna sitter bortvänd på en säng och borstar sitt hår. Vi får sedan se pressklipp om hur kvinnan förolyckats i en snöstorm och på något sätt är Aron P. Johansson inblandad.

Jag får en känsla av att Lars-Lennart Forsberg velat måla en gråtonad fresk av det svenska samhällets kris. Om politikens ihålighet och mediernas kyla. Och hur människorna blivit lika ihåliga och kalla. Frida Hallgren spelar en Aftonbladet-journalist som gräver i historien om den döda kvinnan på fjället. Hon är så där näbbigt fräck och framfusig som journalister ska vara på film. Men det stannar där, i Bilden av journalisten, den unga kvinnan, det övergivna barnet. ”Störst av allt” är framför allt en historia om åldrande och död. När Aron P Johansson får veta att han är döende i cancer stannar han upp och börjar se tillbaka. Domens dag har kommit. Sven Wollter ger Aron P. Johansson en sympatisk aura, han är en skadeskjuten björn som aldrig förstått hur vassa klor han har. (Kanske är det en generationsfråga, att leva sitt liv som en stenstod, inte känna efter eller se tillbaka och sen - när man står där inför döden - inse att de flesta val man gjort var fel. Men inte heller den yngre generationen som Frida Hallgren och hennes fotografdrummel till pojkvän ska representera inger något särskilt hopp.) ”Störst av allt” är en modig film, den vågar visa hela gråskalan från snöblindhet till dödsångest. Ensamheten bakom lägenhetens säkerhetsgaller, äktenskapsbrottets vardagliga nakenhet. Det är en film som ställer viktiga frågor men den autencitet ”Störst av allt” ropar efter förmedlar den tyvärr inte själv. Det är som om ljuset saknas.

Nina Asarnoj

nina.asarnoj@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".