Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Ko Un på svenska - Tiotusen fotspår och andra dikter.

Publicerat tisdag 1 november 2005 kl 10.17

Den koreanske poeten Ko Un har dykt upp i Nobelprisdiskussionerna på senare år. Men Ko Uns författargärning är lång, och hans liv förkroppsligar Koreas dramatiska nutidshistoria. Han föddes 1933 och växte upp under den japanska ockupationen, då det tidvis inte ens var tillåtet att tala eller skriva koreanska. Som pojke drabbades han av Koreakriget, och han genomlevde sedan militärdiktaturen, då han tillbringade två år i fängelse för sin kamp för demokrati och mänskliga rättigheter.

Ko Un blev sedan buddist och levde i tio år som munk, något som märks i hans poesi. Nu finns ett urval av hans dikter på svenska, ”Tiotusen fotspår och andra dikter”, översatta av Inja Han och Carola Hermelin. Göran Sommardal har läst.

Större delen av Inja Hans och Carola Hermelins urval av Ko Uns överdådigt stor poesiproduktion är hämtade från Maninbo, Tiotusen fotspår, den poetiska minnesteckningen av 4000 koreaners liv. Här framträder människor ur den avlägsna historien, ur samtiden, gamla och unga, de mördade, de i förtid döda och de levande – tillsammans avsett att utgöra en väldig över fresk över den koreanska tidens gång.

Man kan inte påstå att vi är överösta med koreansk poesi i svensk översättning. Det enda jag själv kan komma på är det lilla häftet med Kim Chia Has Fem rövare, som kom ut för nästan 30 år sen. Också han drabbades av militär-diktaturen, också han burades in. Kim är nästan 10 år yngre än Ko Un, och hans dikter är också frispråkigare och fräckare. Men ändå omisskänneligt vända mot samma sinnevärld, och besjälade med samma sympati för dess invånare.  Hos Ko Un är denna omtanke och denna medkänsla med varelserna i världen inlemmad i en solklar zen-buddistisk tradition. Dikten ska locka fram den plötsliga upplysningen. Poesins teknik och meditationens teknik sammanfaller. Redan hos Tang-tidens kinesiska buddistpoeter, som Han Shan, Shi De, Jiaoran, fanns en sådan illusionslös öppning mot världen. Ingen sens moral annan än den som läsaren, lyssnaren själv kunde och måste uppamma. Hos Ko Un är den poetiska inlevelsen innerligare än hos de tidiga föregångarna. Anslaget minnesrikare, tillvaron mer detaljerad, det mänskliga begäret – trots allt buddistiskt allt – tillåtet, förlåtligt, mänskligt.

Kanske beskriver den kvaliten hos Ko Uns poesi också hans eget livslopp: från nihilism, revolt och till syntes. I varje fall är det i hans gestaltning av det samsariska, det värdsliga, som också föreställningen av det jaglösa blir starkast. När dikternas berättande flöde på något magiskt men mycket materiellt vis omsluter byn, fälten, hundarna och fåglarna, människorna och tidernas gång.

Svårare att smälta är de andra dikterna, där buddismen blir mer programmatisk, för där blir den också mindre fångande och mer genljudande av vår egen tids nyandliga bönekvarnar. Kanske är det inte Ko Uns fel, men likafullt ofrånkomligt.

Göran Sommardal    

goran.sommardal@sr.se 

               

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".