Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Den sista lektionen av Noëlle Châtelet

Publicerat tisdag 1 november 2005 kl 10.32

Kan man lära sej att acceptera att ens egen mor frivilligt och utan att vara sjuk bestämmer sej för att avsluta sitt liv?

Om detta svåra ämne handlar den franska författarinnan Noëlle Châtelet’s bok ”Den sista lektionen” som kommit på svenska i översättning av Elisabeth och Pontus Grate. Den 92-åriga Mireille Jospin, inte bara mor till Noëlle Châtelet utan också till förre franske premiärministern Lionel Jospin, underrättar en dag sina barn om datumet för sin planerade död: ”det blir den 17 oktober”. Kerstin M. Lundberg träffade Noëlle Châtelet som berättar att hon blev ”alldeles kall, det var fruktansvärt”, men samtidigt kände hon lite skuld över sin reaktion.

Noëlle Châtelet’s mamma, hade i mer än 20 år förberett barnen  på sitt beslut om  att en dag få dö värdigt och barnen hade accepterat det. Men teori och praktik visade sig vara två skilda saker för Noëlle Châtelet, ändå valde hon att stödja sin mamma ända till slutet. Nja, det var egentligen mamma som stödde mig, säger hon. Mamma sviktade aldrig. Hon var inte rädd, men hon visste att jag ända sen barnsben varit förtvivlad vid tanken på att skiljas från henne.

Noëlle Châtelet har i dialog med den döda modern skrivit en både provocerande och mycket vacker berättelse om deras sista tid tillsammans.

Mamma och jag hade under hela livet en mycket nära och fantastisk mor-dotter relation, säger hon, vi talade om allt. Och jag sa mej att om jag inte fanns där vid hennes sida under hennes sista tid i livet, den som var så betydelsefull för henne, så skulle alla samtal vi fört inte tjänat något till. Allt vi hade upplevt tillsammans måste mynna ut i denna sista dialog om döden.  

Det blir en tid tillsammans av gråt och skratt, av innerlig närhet och vardagliga bestyr, av ostron, vin och blommor. Mamman förbereder sig noga: gör sej av med bilen, symbolen för den frihet hon alltid älskat , hon skriver avskedsbrev till sina vänner och gör små paket av minnessaker till barnen. Varje handling får ett symbolvärde. Steg för steg  vänjer hon dottern vid tanken på sitt snara försvinnande. 

Författare skriver ofta om sina kära döda för att bearbeta sorgen, säger Noëlle Châtelet, men för mej var det inte så, därför att min mamma  hjälpte mig att sörja henne medan hon ännu levde. Om man på det här sättet får förbereda sej för döden tillsammans med den som ska gå bort, blir det faktiskt mycket lättare efteråt. Det är denna fantastiska erfarenhet, denna gåva, som min mor gav mig, som jag velat förmedla till läsarna.

Kerstin M Lundberg

kerstin.lundberg@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".