Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Den bästa av mödrar" film om finska krigsbarn

Publicerat fredag 4 november 2005 kl 11.41

Idag är det premiär för den finsk-svenska filmen ”Den bästa av mödrar” regisserad av Klaus Härö, och baserad på Hikki Hietamies delvis självbiografisk roman med samma namn. Klaus Härö gjorde 2003 stor succé med sin den Guldbaggebelönade filmen ”Elina - som om jag inte fanns”. Den nya filmen handlar om ett av de omkring 70 000 finska krigsbarn som fördes från Finland till Sverige mellan 1939 och 1944. Eero är nio år när hans far stupar vid fronten och hans mor inte orkar ta hand om honom utan sänder honom, mot hans vilja, till fredens och trygghetens Sverige. Där placeras han hos Hjalmar och Signe, spelade av Maria Lundqvist och Mikael Nyqvist - ett par som själva har förlorat ett barn. Elin Claeson har sett ”Den bästa av mödrar”:

Det första som slår mig är att det liknar ”gammal” film, där bildkomposition är något mer än det som råkar hända när man ställer kameran i ett rum. Härö har tänkt. Den skuggan, den vinkeln, den blicken. Om dialog inte behövs - låt bild och musik berätta. Han litar på att publiken både vill och kan förstå.

Den bästa av mödrar handlar om krigsbarnet Eero som placeras hos en sorgsen familj i det grönt böljande Skåne. Eero är uppvuxen bland täta vitsvarta björkstammar i en urfinsk skog så kullarnas och himlens öppenhet är minst lika förvirrande för honom som språket, flytten och freden.

Förvirrande är det också att byta den älskade varma äiti - mamma - mot tant Signe. Hård i nyporna, bister och tvär.

Jösses, säger jag bara. Jösses vilken show. Det liksom skvätter Guldbaggar omkring henne när hon trampar fram i sina träskor. Och då är hon ändå inte den enda som briljerar i den här filmen…

Klaus Härö väljer återigen att berätta del av den finsk-svenska historien och att göra det ur ett självklart barnperspektiv. Han balanserar på det sentimentals gräns, men klarar sig. Jag gråter förstås, från första början - men vem kan tro nåt annat - här finns gråtande barn, gråtande mammor, skärande vacker natur, nostalgi och lite för mycket stråkar.

Finlands sak är Klaus Härös - och den är fortfarande vår!

Elin Claeson

elin.claeson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".