Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Svensk långfilmsdebut

Publicerat torsdag 10 november 2005 kl 10.49

”Hösten svenska film om kärlek” marknadsförs den som. Imorgon är det premiär för Othmans Karims långfilmsdebut ”Om Sara”. Karim är utbildad till regissör och filmfotograf i USA och har tidigare gjort dokumentärer och kortfilm. Måns Hirschfeldt har sett ”Om Sara”.

”Jag klarar mig alltid” - det är Saras något tillkämpade devis. Och det är en del som hon har att klara av: pappans död, mammans sjukdom, förlusten av föräldrahemmet, karriären och kärleken. Och hon har förväntningar på allt det där som är livet. Men Sara klarar mäklarexamen, blir rikare, blir flickvän, blir inte särskild sedd och blir inte heller mamma.

Linda Zilliacus är utmärkt i alla Saras skeden, hon har nåt inkapslat i sig, en annan än den där som alltid klarar sig. Och det är roligt med en mäklarfirma som spelplats för en modern berättelse om ambitioner. Men inte lika kul att det är så givet att lyckan inte bor i oxar eller kor eller i bostadsrätt. Nä, det är inte överaskningarnas film det här. Tvärtom. Varje nytt steg är prydligt presenterat med berättarröst och en kapitelrubrik. ”Om att välja trygghet” - ”Om att hitta hem”.

Och det får mig att vilja vilja formulera ett par egna om-satser. Nämligen: Om att vara övertydlig och Om att använda voice-over fel.

För när vi hör Saras berättarröst baissa Kalle samtidigt som han friar, varför ska vi då ens behöva genomlida den misslyckade bröllopsnatten?

Och när det efter det står med stora bokstäver på duken: ”Om att välja trygghet” - så tar väl det i sin tur tar loven av nästa kille - Stefan, trots att han står där med en rosbukett i kalongserna efter en faktiskt fantastisk förförelsepantomim.

Det är som om Othman Karim inte vågar lämna över förtroende för berättelsen till publiken. Så jag lockas aldrig att faktiskt tro på det som det sägs att Sara så gärna vill tro på. Det den här filmen säger sig handla om. Må det sedan vara oxar eller kor. Jag hade gärna fallit för de där rosorna.

Istället blir det mest en del rätt snygga bilder, en iochförsig trevlig Malmömiljö, och klart begåvad personregi, men nån annan Sara, än den som står tydlig redan i första scenen, det ser jag inte.

Måns Hirschfeldt

mans.hirschfeldt@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".