Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

South Pacific - nervös musikalpremiär

Publicerat måndag 14 november 2005 kl 07.35

För några veckor sedan hade Cole Porters musical Kiss me Kate stor premiär på GöteborgsOperan. Nu kan man på en svensk scen se en annan stor Broadway-musikal från exakt samma tid. På Malmö Opera och Musikteater spelar man Rodgers och Hammersteins South Pacific. I huvudrollen ser man Mikael Samuelsson som i och med detta här återvänder till de stora produktionerna, sammanhangen.

South Pacific handlar om kärlek över kulturgränserna – en fransk flykting, amerikanska soldater, kinesiska immigranter och den polynesiska befolkningen.

Ämnesmässigt är det här mycket mer modernt än vad man kan föreställa sig med tanke på den smäktande 40-tals musiken och att allt sker under Andra världskriget. Från vår, ofta historielösa, horisont kan vi ibland tro att mångkultur är ett nytt begrepp. Men människor har alltid migrerat, människor har alltid ockuperat. Så de öden vi ser på scenen känns möjliga och på många sätt verkliga. Åsa Melldahls regitankar har placerat berättelsen i en värld mellan 1943 och framåt några årtionden.

Men, likt en papegoja, måste jag upprepa det jag tvingades konstatera vid Kiss me Kate-premiären. Det är långt ifrån färdigrepeterat. Det börjar tafatt och nervöst både på scenen och vid ljus- och ljudbordet. Orkestern under Gareth Hudson spelar ganska tungfotat och sött – jag är mera förtjust i luftighet och attack.

Men under kvällen arbetar man sig framåt till en helt passabel föreställning där det glimtvis blir levande teater, där Mikael Samuelson som den franska flyktingen och Helena Jonason som den käcka amerikanska sjuksköterskan verkligen fångas av sin kärleksberättelse, inte bara söker efter vackra toner eller funderar var de ska vara någonstans på scenen. 

Anneli Martini kämpar enormt och lyckas få sin kinesiska svartabörshaj att bli en karaktär och inte bara en kul komisk figur. Och så har hon ju den vackra sången Bali Hai på sin lott…

Det är Bali Hai, En förtrollad afton och I’m gonna wash that man right out of my hair (Den mannen måste tvättas bort ur mitt hår, i Sven Hugo Perssons översättning) som är de tre mest kända sångerna. Sånger som förstärker frågan om hur vi brottas med våra fördomar, både där långt borta och här hemma. Kan man älska, får man älska en med en annan hudfärg, från en annan kultur?

Frågor som, på olika sätt, är lika aktuella nu som 1949. Om några dagar, kanske, får vi veta svaren i musikalform i Malmö, när de har arbetat färdigt med föreställningen. Då, men först då, kan det bli riktigt bra.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".