Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Tjechovs Tre systrar som teaterterapi

Publicerat fredag 18 november 2005 kl 08.54

Den finlandssvenske skådepelaren och regissören Marcus Groth, med bakgrund bl.a i den legendariska teatergruppen Teater Mars har sedan ett antal år tillbaka arbetat med gestaltterapi och även med kombinationen skådespelare och terapi. Nu har ett sånt arbete, med en grupp teatermänniskor, blivit en föreställning. Man har använt sig av Tjechovs Tre systrar och resultatet - signerat Groth och Jojo Tuulikki Oinonen, går att se på Teater Giljotin i Stockholm:

Jag har ett mycket gott öga till båda bröderna Groth: både Marcus och regisserande brodern Joakim har genom året stått för en sanningslidelse i sitt teaterarbete, ett allvar i tanken som sen ändå kunnat bli både röjigt och skitigt på scenen.

Lite förvånad blir jag därför, av det stillsamt prydliga och rätt konventionella med denna Tre systrar. Men - samtidigt är tanken med arbetet tydlig och med viss envetenhet gnager den sig ändå in i mig under föreställningens gång. För visst handlar även detta om just sanningslidelse - om det personliga sökandet och rollgestaltningen som ett led i den processen. Därav ett spel som bygger på lyssnandet och på viljan att vara oförställd. Något som i sin tur blottlägger skådespelarna intill skörhetens gräns.

Och det är stört omöjligt att inte tycka om dessa skådespelare, som tillsammans sjunger, sitter, flyttar på de stolar och de orientaliska mattor som utgör scenografin, som söker sitt jag hos Tjechov. Det är gruppen som berättar och som fäller en och annan tår. Att sanningshalten i själva uttrycket sen inte alltid motsvarar lidelsen - det får man bara ta. De vågar ju.

Det som fungerar bäst, som ren teater, är ironin förstärkt i Joel Lindhs självgoda Versjinin - mycket lik en korpulent statminister nära oss. Och man kan se sorgen som blir våld hos Petter Stefanssons Soljonyj, för att inte tala om det geniala i att låta den gamle doktorn spelas av en kvinna. Pia D Baeckströms förströddhet är skarp och bräcklig på en gång. Glasögonen på näsan, tidningen i fickan.

Annars Tjechov som terapeut således, mer än som den samhällskritiker han också kan vara. Inte överrraskande, men innerligt.

Anneli Dufva

anneli.dufva@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".