Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Darwins mardröm - en skräckfilm från verkligheten

Publicerat fredag 18 november 2005 kl 07.46

Den österrikiske dokumentärfilmaren Hubert Saupers film Darwins Mardröm har svensk premiär 18/11 i Malmö, Lund, Göteborg, Västerås och Stockholm. Den har många priser i bagaget och är en riktig festivalfavorit som även har visats på Göteborgs Filmfestival i vintras. På filmaffischen ser man ett flygplan på väg in över ett fält av fiskhuvuden - och vad Hupert Sauper skildrar är en ekologisk katastrof och globaliserings mer nattsvarta sidor. Måns Hirschfeldt har sett Darwins mardröm.

Vissa menar att det är i trakterna av Victoriasjön som människan har sitt ursprung. Och av Darwins mardröm att döma kan det också var där vi når vägs ände.

Nej, inte vi förstås, utan dom - en nog så viktig distinktion när det kommer till den här filmen. Dom som är fiskare, prostituerade och gatubarn. Dom som bor Mwanza.

Enbart från staden Mwanza exporteras 500 ton nilaborre - varje dag. 2 miljoner västerlänningar äter fisk från Victoriasjön - varje dag. Det är industri som ger jobb längs hela kusten. Ryska fraktflygplan lågsniffar över sjön, en del så fulla av fisk att dom aldrig kommer i väg utan buklandar i vattnet.

Hubert Sauper cirklar skickligt runt sin historia - det braskande avslöjandet får står tillbaka, för en mångfald av röster - en kollektivberättelse om människor kring en sjö.

Den bekymmrade fiskfabrikören, den förtvivlade ryske piloten, de blåslagna kvinnorna och nattvakten utanför fiskeriinstitutet, som tjänar 1 dollar per natt och fick jobbet efter att företrädaren blev mördad. De är alla del av ett ekonomiskt system och en framgångsrik export. Även gatubarnen har sin del i kretsloppet - av plasten i fiskförpackningarna kokar dom lim att sniffa sig medvetslösa med.

Fiskens roll i kretsloppet är en annan, den hör nämligen inte ens dit - nilaborren är en inplanterad rovfisk, som har ätit upp all annan fisk i Victoriasjön och på så vis slagit ut ekosystemet. Nu äter nilabborrarna upp varandra istället, och sjön gror igen.

Låter det som en skräckfilm? Det är värre. För när fiskfiléerna flugits ut ur landet - vad finns då kvar att äta? Huvudena och skroven. De scener i Darwins mardröm som skildrar arbetet med resterna, med maten, det är bilder som får Hieronymus Bosch målningar att likna en söndagsutflykt.

Halvblinda kvinnor vadar i kadaver och ammoniakångor. Vi ser en bokstavligt talat rutten värld och det är kvävande i alla bemärkelser.

Sauper skildrar det här, utan påklistrat medlidande eller högljudda anklagelser - han kan lugnt låta bilderna och människorna göra jobbet. Så här har dom det. Så här flygs maten ut ur svältens Tanzania, efter att flygplanen lossat av sina vapenlaster.

Jag tror att det här är årets otäckaste film.

Måns Hirschfeldt

mans.hirschfeldt@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".