Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Strålande jul med Petter och Lotta

Publicerat måndag 28 november 2005 kl 07.46

Precis när pyntet börjar glittra så slår teatrarna upp sina portar för barn och vuxna. På Dramaten i Stockholm heter årets familjeföreställning ”Petter och Lotta och stora landsvägen”. Mängder av Elsa Beskowsagor har fått samsas i dramatikern Lucas Svenssons berättelse om de färgade tanterna och de två föräldrarlösa barnen. Cecilia Blomberg har varit på Dramaten - men inte bara det - för i helgen var det också nypremiär på KungligaOperan, där ges ”Nötknäpparen eller Petter och Lottas jul” i koreografi av Pär Isberg. En familjebalett som alltså också handlar om Beskows figurer. Kopplingen kändes given och Cecilia gick och såg även den.

Ja, vem som helst med sinne för storslagna scenerier kan nog gå igång på det här arbetsmaterialet. Men att ta sig an en nationalklenod kan också vara riskfyllt, särskilt med Elsa Beskow. För visst kan det lätt kantra över, bli för gulligt och för uppbyggligt i sin ambition att hålla fram det som bör vara gott i livet.

Jag börjar på Dramaten - där tonläget är skruvat. Petter och Lotta lämnar armodet hos elaka Tvätt-Kristin och hamnar istället hos Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin och deras lärde granne Farbror Blå.

Men det skevar i idyllen och inom varje rollfigur ryms en påtvingad yta av snällhet och godhet eller för den delen ondska, samtidigt som ett helt annat stämningsläge tränger sig på - underifrån. Alla gör sitt bästa för att leva upp till det förväntade, det givna. Tant Brun skrattar nervöst och serverar bullar. Och undrar varför Lotta ska behöva bli stor. De är ju barn, behöver alltid bara var söta, snälla barn, i Lillköping.

Främlingsskapet blir allt svårare att skaka av sig. Vad ska jag ha alla lärdomar till, undrar Petter. Alla kunskaper nerskrivna på papperslappar som ramlar ur fickor, öron och mun och som ändå inte gjort livet mer begripligt.

Carolina Frände och Lucas Svensson och hela skådespelarensemblen tar sig an Elsa Beskow kompromisslöst och intelligent och tar dessutom vara på lekfullheten i en gammaldags svenska, rimmad på vers. Istället för att modernisera - utnyttjar de det spänningsfält som uppstår mellan dåtid och nutid. Och så måste jag nämna kostymerna och Magdalena Åbergs hela scenbild. Den prunkar. Särskilt Blomsterfesten i täppan - där Elsa Beskows bilder tycks marscherat rakt ur boken in på scenen.

Praktfullt sceneri gäller för övrigt även på Operan, där kostymerna är gjorda av Ann-Mari Antilla. Men i den här uppsättningen, som blivit en julklassiker på Operan, det är tionde året den går - så vävs Petter och Lottas öden samman med CD Hoffmans Nötknäpparen. Det är faktiskt en genial blandning. Där huvudpersonen Claras resa ner i den mentala underjorden i Nötknäpparen - istället är Petters och Lottas.

Vid julgranen, själva julnatten förtrollas världen, de blir små och världen stor. Och scenen invaderas av råttkungen och hans armé som ju är nämnstora - obehagligt verkliga.

På Operan som ju verkligen är en julföreställning med avstamp i Petter och Lottas Jul, så finns inte riktigt samma skarpa tolkning av Elsa Beskow som på Dramaten. Men dansnumren fyller det eventuella tomrummet. Inte minst när hela julgranens prydnader får liv. Stela polkagrisar, papperssnögubbar som faktiskt blir tvådimensionella av den platta kostymen och det sätt de rör sig på och så pepparkakor och smällkarameller - och ett förföriskt avslutande pas de deux.

Cecilia Blomberg

cecilia.blomberg@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".