Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Verdi älskar Shakespeare

Publicerat måndag 28 november 2005 kl 07.44

Shakespeare har alltid varit älskad av operatonsättarna. Nyligen recenserade vi Thomas Ades nya Stormen på operan i Köpenhamn, i dag är det dags att berätta om den tonsättare som genom tiderna lyckats allra bäst med sina tolkningar och bearbetningar av bardens verk: Verdi.

Otello, Macbeth och Falstaff är beviset att Verdi kunde flytta över teaterdramatiken till musikdramatiken, att det blev självständiga verk av operorna.

Nu i helgen hade just komedin Falstaff premiär på GöteborgsOperan och det är ett helt och hållet brittiskt team som står bakom produktionen, för regi, scenisk utforming och musikalisk ledning.

Per Feltzin.

Myllrande musik, myllrande föreställning - detaljer, detaljer och detaljer. Regissören Adrian Noble har arbetat i över 20 år på Royal Shakespeare Company i London och det märks. För att generalisera: här finns ingen tysk distanserad intellektualism, ingen italiensk överdriven pampighet, ingen svensk medelväg till förståelse - här finns en klar och tydlig brittisk underhållningsiver.

Vi ser en teaterverklighet som hämtat sin inspiration från tidstypiska målningar och teaterns patinerare verkar har fått en årsproduktion av tyg från Borås textilfabrikörer och förändrat dem till gammal tid. Christopher Orams scenografi består ofta av avgränsade rum som kastar ut sången i salongen och dessutom fungerar utmärkt för dramatiken.

När den uppblåste Falstaff går på friarstråt bland fruarna i Windsor är det både pengar och erotik han jagar. Men de sluga kvinnorna vet vad en enkel skärmvägg kan dölja och en tvättkorg kan gömma. Det blir både innerligt och farsartat - här mer fars än vad som är vanligt i Verdis tolkning. Många gör det mera nertonat än vad Noble gjort, men jag tycker att hans regi aldrig gör våld på det underliggande allvaret. Det har att göra med det musikaliska drivet.

Dirigenten Anthony Bramalls tolkning är precis - inget slött där utan när det är långsamt är det ändå laddat med elektricitet.

Sångligt är det dock tyvärr en blandning. Anders Lorentzson gör Falstaff och Åke Zetterström gör hans kontrahent Ford. De står för något av det bästa. Susanne Resmark som Mrs Quickly ska också nämnas. Många andra arbetar på gränsen av sin förmåga och det blir några skrikiga toner här och var. För vissa kan det här bero på att orkesterns energi hetsar.

Men den personliga regin har alla tagit till sig. Var och en framträder som individer som vi lär känna under kvällen.

Regin följer Verdis musik - han var 80 år när han skrev sin sista opera. Orkestersatsen är så rik att man kan ägna ett helt liv åt att studera den. Här möter vi Wagner och Mozart i Verdis temperament. Men Falstaff har oftast varit en opera för oss fans. Jag tror att den här föreställningen kan ändra en del på det.

En opera som förlåter dumheten och får oss att förstå att vi behöver tramsigheten för att själva känna oss kloka. Totto nel mondo é burla - hela världen är ett skämt och människan född narr. 

Per Feltzin

per.feltzin@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".