Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

00-tals poesifestival lockar en bred publik

Publicerat tisdag 29 november 2005 kl 07.42

Nordens största poesifestival arrangerade tidskriften 00-tal igår för nionde året i rad. Det skedde på Dramatens Lilla Scen i Stockholm.

Både den äldre generationens poeter och de yngre stjärnskotten kunde höras. Göran Sonnevi och Kerstin Thorvall samsas med Ida Börjel, Clara Diesen och Johannes Anyuru.

Festivalen bjöd också på mer långväga gäster - i år framträdde bland andra den kinesiske poeten Yan Li och finländaren Markku Paasonen.

Eric Schüldt var på poesifestivalen.

Hon har starkt lilafärgat hår och kan knappt vara fyllda tjugo år. Hon sitter precis bakom mig i publiken, bara några stolar ifrån Marita Ulvskog, som i sin tur sitter nära en vithårig dam som måste vara närmare hundra. Det var länge sedan jag var på något kulturevenemang där publiken var så spridd åldersmässigt som under årets Poesifestival. Det i sig själv ger festivalen tyngd och visar på poesins relevans idag.

Och även på scen är det åldersmässigt blandat.

Kerstin Thorvall är äldst av de närmare tjugo poeterna. Hon är så svag att hon får ledas in av två medhjälpare, men väl framför mikrofonen går munnen snabbt och hon avslutar sina känsloblottande dikter med att torrt konstatera ”Äh det där kanske var lite överdrivet men ni vet, ibland kanske man känner precis så här”

Precis femtio år yngre än Thorvall är poeten Ida Börjel - vinnare av både Borås Tidnings debutantpris och författarförbundets Katapultpris för debutdiktsamlingen Sond.

När hon igår ställde sig för att läsa på scenen var det för att framför publiken upptäcka nya skiftningar i sin egen lyrik.

- Texten kan bli en annan när man läser den. Och en röststyrd text som jag läste idag kan bli väldigt annorlunda från gång till gång. Om jag i början av en mening slår an en speciell ton, även om jag strävar efter att det inte ska bli skådespeleri av det, så färgar det resten av mitt uttalande. En del av att läsa upp så här handlar ju också om att ta med sig erfarenheter till det egna skrivandet. Det är därför jag vill göra det själv och inte ber någon annan, säger Ida Börjel.

Vid slutet av festivalen har det blivit glesare i bänkraderna. Klockan är närmare midnatt. Hon med lila håret har tagit av sig skorna och slängt upp fötterna på bänkraden framför. Skådespelaren Johan Rabaeus läser en absurd abstrakt dikt av den finske poeten Markku Paasonen med slängig inlevelse.

Det finns alltid en risk att en poesiuppläsning på en stor scen blir avmätt och utan att nå fram. Så är inte fallet nu - och efter åtta timmar av lyrik har jag slutat koncentrera mig på att förstå för att istället bara dras med i röstens intimitet - i ord efter ord.

Eric Schüldt

eric.schuldt@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".