Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Sex, våld och Cronenberg

Publicerat fredag 2 december 2005 kl 07.50

Det är inte alla av regissören David Cronenbergs filmer som mötts av så stort intresse som ”A History of Violence” som har svensk premiär idag (2005-12-02).
  Cronenberg var hedersgäst på den nyligen avslutade Stockholm Film Festival och även om hans filmer sällan är nåt för dom kräsmagade så kan nog ”A History og Violence” sägas vara hans mest publiktillvända historia sedan filmatiseringen av Stephen Kings The Dead Zone.
  Idag går Cronenbergs nya film upp på svenska biografer, med Viggo Mortensen i huvudrollen som caféägaren Thom Stahl - eller heter han egentligen Joey?

David Cronenbergs nya film A History of Violence utspelas som ett klassiskt förvecklingsdrama. Sympatiske familjefadern och kaféägaren Tom Stall bär på ett mörkt förflutet. Och när det förflutna hinner ikapp honom först i form av ett kortfattat rån och sedan ännu tydligare som maffiamedlemmen Carl Fogerty, tvingas den dödlige Joey träda fram. Och Viggo Mortensons dubbelkaraktär har precis den där svarta fläcken i ögat, den som inte är pupillen utan ödet, runt vilken förvandlingsnumret blir trovärdigt, och kanske mer än så: nödvändigt.
  Också Maria Bello, Ed Harris och William Hurt i de övriga bärande rollerna gör allt för att ge A History of Violence ett hållbart realistiskt alibi. Ändå har jag själv svårt att smälta Cronenbergs film annat än som skicklig kavalkad. Det dödliga våldets stilrena obeveklighet som en ren cinematografisk avnjutning. Det våldtäktstaggade trappknullet som en köttig markör av den intresseväckande komplikationen hos den klassiska tandemcykeln sex & våld. Identiteten som rämnar, den familjära tillliten som går upp i limningen. Och sedan det sista hotet, resan och förlösningen.
  Och hela tiden förblir Mortensens rollgestalt en skickligare och mer övertygande dubbelgångare till Clint Eastwood i allt från Dirty Harry, Främlingen i High Plains Drifter och Bill i Unforgiven, komplett med den mörka hemligheten och den våldsamma sexualiteten och allt. Cronenbergs film tipsar själv om associationen.
  Till och med sluscenens Home-on-the-ranch välver sig som en oklanderlig påminnelse om att den nordamerikanska civilisationen är ett resultat av det historiska våldet, och så nära till en klassisk bordsbön inför söndagssteken som Maria Bellos husfru befinner sig här, var det mycket länge sedan jag såg i postmodern amerikansk filmtid.
  Alltsammans intresserar mig, men det saknas en andra berättelse inuti filmens alltför välbekanta berättelse för att bildkraften i slaget ska drabba mig värre och bättre än att jag är uppe redan på tre.

Göran Sommardal

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".