Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Det blir dansant cirkusteater av HC Andersens Havfrue

Publicerat tisdag 6 december 2005 kl 08.54

HC Andersen jubileet går mot sitt slut - men nu har den dansk-svenska uppsättningen av Havfruen haft Stockholmspremiär. Detta är Cirkus Cirkörs och danska teatergruppen Kaleidoskops tolkning av Den lilla sjöjungfrun. Tidigare har grupperna samarbetat kring Romeo och Julia på Elverket i Stockholm. Även då var Katrine Wiedeman regissör i samarbete med Tilde Björfors från Cirkus Cirkör.

Föreställningen, som hyllats och setts av många i Danmark tidigare i år, är årets jullovsföreställning på Dansens Hus Stora scen, där den ges till och med den 22 januari 2006. Cecilia Blomberg har varit där och sett HC Andersen berättad med dans, teater och nycirkus:

Det börjar på havets botten. Där Sjöjungfrun leker tillsammans med sina systrar. Fötterna och benen tätt sammanpressade till snärtiga stjärtfenor. Det passar så ovanligt bra här med nycirkusens tyngdlösa akrobatik, konsterna i de från taket hängande tygerna. De ser precis ut som lekande sjöjungfrur i en bekymmerslös undervattensvärld.

En viktig detalj är den vägg, eller det tak, som scenografen Martin Tulinius har skapat. Väggen eller taket kan höjas, sänkas, vinklas och tillsammans med några rep, projicerade bilder och ljus förvandlas från fartyg till havsyta till balgolv. Det tar tillvara såväl nycirkusens strävan uppåt i luften, som de snabba förflyttningarna i sagan.

För Sjöjungfruns liv blir snart mycket mer komplicerat. Hon blir tonåring och längtar bort, vill till människorna, förälskar sig i den prins som hon räddar ur ett skeppsbrott, men får i slutet betala med sitt eget liv. Tragedin är fullbordad och allt finns där. Lek, fest, nattsvart magi, kärlek och svek. Det är en berättelse som tillåter den här gränsöverskridande genren mellan teater, dans och nycirkus. Även cirkusnumren som annars ibland kan stoppa upp flödet - infogas här som självklara delar i berättelsen.

När Prinsessan - i Molly Saudeks gestaltning - träder in på scenen drygt en och en halvmeter upp i luften som graciös lindanserska - är det naturligtvis henne prinsens ögon faller på. För den tyngdlöshet, och lekfullhet hon utövar på linan får världen att stanna upp en stund. Sjöjungfrun, instoppad i en för stor herrkostym vid sidan av, kunde inte bli mer marginaliserad.

Visst kan jag tycka att den existentiella smärta som sjöjungfrun känner inte riktigt når fram, att det förfärliga i historien kunde ha svidit mer. En renodlad teaterföreställning hade kanske nått längre där - men det vore också synd att offra akrobatnumren som istället för in en helt annan spänning i berättelsen. Och genom att allt smälter samman gör det hela till ett riktigt bra allkonstverk från scenen.

Cecilia Blomberg

cecilia.blomberg@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".