Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Fredshandlingar och avbildningar i Jenin

Publicerat onsdag 15 februari 2006 kl 10.28

Bildkonstnären Cecilia Parsberg har under flera år besökt det palestinska flyktingslägret i Jenin på Västbanken. Ett läger som totalförstördes 2002 och som byggts upp igen - en process Parsberg följt och dokumenterat i ett fotoprojekt som nu visas  på Bildmuseet i Umeå fram till den 1 maj.

-Den här döden hindrar inte hjärtat från att få ett nytt liv. Det säger den palestinske poeten Kifah Fanni i en nyskriven dikt, tillägnad den 13 årige palestinske pojken Ahmed, som i november förra året sköts till döds av en israelisk krypskytt, inne i Jenins flyktingläger på Västbanken. Dikten ingår i Cecilia Parsbergs film ”A heart from Jenin” och här berättas historien om hur Ahmed svårt skadad förs till sjukhuset i Haifa. När han dör bestämmer sig föräldrarna för att donera pojkens organ till det israeliska sjukhuset och räddar därigenom livet på fem barn och en vuxen. Hjärtat går till en tolvårig israelisk flicka som väntat på ett nytt i fem år.

Det fanns flera anledningar för den palestinska familjen att gå med på donationen. Det första skälet var att pappans bror hade behövt en sådan tjugo år tidigare. 

- Det första skälet är inte politiskt, säger Cecilia Parsberg men det andra skälet är politiskt, att de vill  säga: Vi kan ge också här, vi är inte bara terrorister här, det är ett statement för världen att titta, vi vill leva i fred. Och för mig när jag hör detta så är det en kärleksgåva, en handling att ge sin sons organ, och de israeliska föräldrarna har ju svarat. De är ju så lyckliga att deras dotter kan leva vidare, hon är tolv år. Ni kan betrakta våran dotter som er dotter.  

Installationen på Bildmuseet består av två delar. Förutom filmen finns här också en sex meter lång duk med fotografier frånflyktingslägret i Jenin som det såg ut när Cecilia Parsberg år 2002 som en av några få tog stillbilder på det totalförstörda lägret. I nedre delen av bildcollaget ligger det som en skugga över hela texten – det visar sig vara bokstäver som bildar namnet Jenin - på ena väggen med våra bokstäver, på den andra med arabiska.

Det finns ju också någonting som jag är fascinerad av, säger Cecilia  Parsbergoch det har ju också kommit upp i den dagliga debatten faktiskt, och det handlar ju om bild och skrift. Min vän poeten som är med i filmen skriver också kalligrafi och skriver på flera olika stilar, och det är någonting som vi inte riktigt har här att orden också blir bild.

-Jag köpte en tavla i Rammalla som jag tycker är .. jag är inte religiös .Jag är jätteintresserad av religioner men jag tycker ofta de blir institutioner. Men just den här tavlan är gjord - då har man skrivit Allah och den här speciella om profeten och innehållet - det är ju en slags bön - med kalligrafi, och bilden för mig ser ju ut som ett ansikte men det är skrivet av den arabiska skriften. Så det finns ett sätt som de har att se på bild. Man säger att man får inte avbilda, men de kan ändå göra någonting med sin skrift som ändå  framställer en skugga av en silhuett eller en persons .. att man ändå får den här visionen av att det finns något mänskligt i detta. Och det är det som konstnär jag är jätteintresserad av just hur vi i kulturer kan mötas och vilka olika språk, vilka olika bildspråk vi har.

Kerstin Berggren

kerstin.berggren@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".