Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Behövs Fokus?

Publicerat tisdag 28 februari 2006 kl 07.47

I mitten av augusti ifjol kunde Kulturnytt avslöja att en ny tidning var på väg - ett ambitiöst, samhällsinriktat veckomagasin i samma anda som amerikanska Newsweek och Times fast på svenska, skulle det bli. Fokus skulle det heta.
  Förhandspubliciteten som följde blev omfattande - ända fram till premiärnumret i början av december befann sig Fokus i fokus. Men sedan blev det tyst om Fokus. Tidningen kommer fortfarande ut med ett nummer i veckan - men den citeras eller kommenteras sällan i andra medier. Betyder det att den inte behövs?
  Björn Elmbrandt har följt Fokus sen nummer 1.

Ska en tidning som Fokus lyckas måste man bli oumbärlig.  Då räcker det inte med att paketera om vad vi redan vet – man måste tillföra ett verkligt mervärde. 
  Inte oväntat lyckas Fokus sämst med de stora nyhetspådragen, där ju det mesta ofta hunnits sägas innan tidningen kommer ut.
  Mest mervärde har Fokus hittills gett när det gäller de halvstora nyheterna, ofta med ekonomisk anknytning. Inför starten av Enronrättegången i USA gjorde man ett svep kring frågan om ruffel och båg i näringslivet och hur regelverket förändrats, artiklar som gav nya insikter. Jag skulle inte heller vilja vara utan Fokus kritiska resonemang kring Riksbankens räntehöjning. 
  I ingen annan tidning har jag kunnat läsa om de svenska statsvetarnas kompakta skepsis inför KU-förhören. Och där andra tidningar ibland försöker låtsa att det finns oenighet om kriminalpolitiken, pekar Fokus på att Thomas Bodström och de borgerliga i huvudsak är sams om de hårda tagen. 
  Och man kan också läsa om det som nästan är tabu på ledarsidorna i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, risken för att nervösa småpartier i Alliansen gör utspel som kan spräcka uppläggningen att Sverige inte ska ändras så mycket efter valet utan  – med Fokus lysande formulering – ska bli ”det nästan likadana landet”.
  Här kan man i en krönika av Jens Henriksson – statsekreterare på finansen – få se de närmast förbjudna orden att Tyskland är på rätt väg.  En koalition mellan sossarna och högern, det kan väl inte vara rätt, det måste väl vara fel,  fel,  fel.
  Eller är det inte det?
  Sammantaget står alltså Fokus för ett slags intellektuell redbarhet. Typiskt är också den generöst tilltagna rutan för rättelser.  Mindre imponerande är kulturmaterialet. Vem har inte i andra tidningar – inte bara i Fokus -  kunnat läsas om hur stenrika placerare fylkas för att köpa konst?  Udda filmare och exotiska författare förekommer och det är väl okej. Men man undrar varför inte samma recept används här som i tidningen i övrigt – att man skriver om samma saker som andra,  fast djupare och intressantare?
  Fokus har också velat bryta mark för en anglosachsisk presstradition av rejäla dödsrunor, ett slags totala berättelser, som inte bara folk som kände den avlidne kan läsa med nöje.  Hittills har det inte funkat riktigt.  Är det för att vi i Sverige är för personliga och snälla  för att våga koppla de riktigt stora greppen?
  Det har under åren funnits ett antal försök att ge ut den här sortens veckomagasin också i Sverige.  Hur uthålliga tidningens ägare är vet vi inte. Vad man kan se efter att antal nummer är att Fokus i sitt tilltal utgår från att läsarna lämnat dagis, att vi vill se extra fakta som kan komplicera vår färdiga bild av verkligheten. Och med tanke på det brusande, oöverskådliga medielarm vi lever med, är det en attityd som borde räcka långt.

Björn Elmbrandt

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".