Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Ärligt talat enligt Magnus Hedlund

Publicerat torsdag 2 mars 2006 kl 10.44

Magnus Hedlund är känd både som översättare, författare och som göteborgare.

Mylingen i Kov hette hans senaste lilla bok, som kom 2003. Ärligt talat heter den nya.

Ju färre rader det är på en sida, ja ju tunnare boken är - desto mer genomtänkt är väl det som blivit kvar. När det onödiga kringelikrokandet, inbäddandet och vanliga romanfriserandet försvunnit ska de ord som står att läsa - berätta precis just det som författaren önskat säga.

Vad vill Magnus Hedlund säga då? Ärligt talat vet jag inte riktigt - och precis just det är kanske meningen.

Den tunna volymen ”Ärligt talat” innehåller en massa tankar, betraktelser och mer eller mindre kryptiska ögonblicksbilder. Om vaddå? Ja, om förvandlingar och försvinnanden kanske. Här finns först fyra noveller som alla handlar om att den som skriver - det jag som uttrycks i berättelsen - inte är det jag som berättar. Hajjar ni? Alltså att ”det är inte jag som säger detta - det är någon som har kidnappat mig och min historia”. De fyra berättelserna kretsar kring förväxlingar; doktorsavhandlingar, berättelser, radioprogram eller dikter plagieras och kopieras - innehåll och liv stjäls. Den bestulne ger upp hoppet, sätter sig på en bar på en strand och dricker ännu en drink.

Sen följer ett antal märkliga drömscener eller anekdoter om tja - döden. Så här kan det låta:

”Att sluta leva kräver omsorg och noggrannhet. Det är mycket man måste komma ihåg. Man måste tex sluta andas, sluta äta frukost, sluta gå på toaletten, sluta ta båten ut till södra skärgården och bada varma sommardagar, sluta se på nyheterna i TV och mycket, mycket mera. Och sedan fortsätta att låta bli att göra dessa saker för all framtid.”

Det är bekant Hedlundskt existentiellt kluckande. Det är en litterär värld där livsglädjen är sambo med meningslösheten. Mot slutet blir det ännu mer död - och mycket cancer; 10 korta betraktelser kring dödsögonblick som följer samma mönster: paradox och glädjefnatt. Som läsare kliar jag mig i skallen, undrar vadan och varthän men inser att det bara är att hoppa i och förtjust följa med. När resan är slut är jag inte mycket klokare men - ärligt talat - det var nog inte heller författarens intention.

Elin Claeson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".