Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Med Andersen hemma hos Dickens

Publicerat tisdag 7 mars 2006 kl 07.51

Det stora HC Andersen-jubileet är lyckligen över men det hindrar ju inte att man kan fortsätta intressera sig för Andersen. Så nu när festtalen är slut och girlangerna nertagna, då kommer Niklas Rådström med sin berättelse om HC Andersen. Det är en bok som bygger på en verklig händelse, och den är knappast något festtal. Mats Arvidsson har läst ”Gästen”.

Det här är alltså varken en roman eller en dokumentär eller en essä. I baksidestexten kallas den för både en fantasi och en meditation, och det går väl lika bra som något annat.

Det handlar alltså om HC Andersen och hans besök hos Charles Dickens, något som verkligen ägde rum, 1857. De var två diktare, två europeiska berömdheter som stod på toppen av sin karriär, de hade brevväxlat beundrande och vänskapligt och båda tycks ha sett fram emot att träffas. Men det sprack.

Det visade sig nämligen att Andersen var en rätt odräglig gäst. Dels kunde han ingen engelska, viket Dickens inte visste, breven hade skrivits med hjälp av tolk, dels var han allmänt blyg, fumlig och socialt osäker, på en gång överkänslig och okänslig, och så vägrade han att åka. Han skulle ha stannat ett par dagar, men det blev fem veckor ”vilket för familjen kändes som en evighet” som Dickens skrev efteråt.

Så där går Andersen runt på sitt malplacerade vis, familjen är först artig, sedan ignorerar de honom och till sist börjar de driva med honom, och Dickens har för övrigt sina egna problem, med sitt äktenskap och sitt skrivande.

Och där går Niklas Rådström runt i sin text och vrider och vänder på denna situation och dessa psyken, alla dessa hopplösa missförstånd och tillkortakommanden som människor ägnar sig åt, hur stora diktare de än må vara.

Det hela är mycket stillsamt och rätt sorgligt och ganska vackert, och när det väl är över och Andersen äntligen har gett sig av och lämnat Dickens åt sin skilsmässa och sin nya kärlek och sig själv åt sina drömmar om kärlek och gemenskap, då lämnar berättelsen åtminstone mig litet otillfredsställd. Jaha, tänker jag, så träffades de och så kunde de inte mötas. Så kan det gå, skulle Kurt Vonnegut ha sagt.

Men det är väl som Niklas Rådström själv skriver alldeles i inledningen: ”Vad vi vill tänka oss är helt enkelt att varje berättelse har någon slags mening.”

Jo, vi vill ju gärna det.

                                                          Mats Arvidsson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".