Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Första biografin över Jelinek

Publicerat tisdag 7 mars 2006 kl 10.26

 I Tyskland har nu den allra första biografin över nobelpristagen Elfriede Jelinik givits ut. Verena Mayer och Roland Koberg har skrivit den heltäckande ”Elfriede Jelinek - Ein Porträt”, som sträcker sig från det att Jelinek föds 1946 fram till efterdyningarna av Nobelpriset. Och kanske kan boken bidra till att revidera bilden av en skygg gåtfull författare med en egensinnig frisyr. Magnus Lindman, dramaturg på Radioteatern och flitig Jelinek översättare, har läst ”Elfride Jelinek - Ein Porträt”

Tänk er en trotsig Jelinek poserande med tidstypisk afghanpäls anno 1970. Det fotot finns med i den nya biografins rika bildmaterial. Där kan vi också få se henne när hon spelar altfiol i det österrikiska kommunistpartiets orkester framför en Ho-Chi-Minh-affisch. Jelinek är bildernas och metaforernas författare. Inte bara i sitt skrivande, där ofta media och ikoner får stor plats. Hon är alltså inte själv främmande för att stylad till tänderna bli fotograferad sittande på en säng i ett rum på Hotel Sacher i samband med lanseringen av romanen Lust. Hon har aldrig slängt ett par skor och hennes förkärlek för exklusiva kläder är känd och hon har till och med gått på catwalken som modell för en japansk designer. Elfriede Jelinek - Ein Porträt är välresearchad, underhållande och så där lagom skvallrig som man vill att biografier ska vara. Varför ska man annars läsa dem?

Jelinek levde tillsammans med sin mor Ilona fram till hennes död år 2000, 96 år gammal. Den symbiotiska bindningen till modern är komplicerad och mörk, men här får vi veta att Ilona fungerade också som ett skydd mot omvärlden och ibland nästan som en sekreterare. Hon var alltid engagerad på ett uppslukande sätt i allt som dottern gjorde. Redan som fyraåring satte hon Elfriede i ballettskola, sedan blev det undervisning på diverse instrument innan dottern 14 år gammal kom in på musikkonservatoriet som en av de yngsta eleverna någonsin. Elfriede är en exceptionellt begåvad musiker, och examineras till sist i orgelspel med en mycket avancerad repertoar innan hon bokstavligt talat byter klaviaturen mot tangentbordet. Senare skriver hon ”Instrument var jag van att använda, nu tillkom ett nytt instrument: språket, som öppnar allt och stänger allt och stänger ute allt och är allt”.

Boken är fylld av pikanta detaljer som att Jelinek under en period som barn fick gruppterapi av självaste doktor Asperger, han som 10 år tidigare skapat begreppet Aspbergers syndrom eller beskrivningen av Jelineks liv i ett manskollektiv i början av 70-talet komplett med disk staplad i badkaret. Men boken skildrar också omsorgsfullt hennes författarskap och utvecklingen som leder till den allt mer politiserade relationen till hemlandet Österrike. Slutbilden blir ett porträtt av en författare med integritet, intelligens, ett rasande politiskt engagemang kombinerat med den wienska charmen och ödmjukheten. Mayers och Kobergs biografi förändrar inte vårt sätt att läsa Jelinek, men kanske kan den få oss att inse att den krångliga författaren står oss närmre än vi kan tro.

                                                         Magnus Lindman

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".