Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Mandelkärnan - en slukarglädjens roman

Publicerat onsdag 8 mars 2006 kl 15.17

Inger Alfvén är född 1940 och hon tillhör våra mest lästa och folkkära författare. Hon debuterade redan 1964, med Vinbergssnäckan men det stora genombrottet kom 1977 med romanen Dotter till en dotter.

”Ur kackerlackors levnad”, ”Sy Glädjen” och ”Judiths teater” är några av hennes andra romaner. På senare år har Inger Alfvén också bl.a skrivit novellsamlingen Det blå skåpet och dessutom debuterade hon häromåret som dramatiker på Helsingborgs Stadsteater med pjäsen ”Regnbågens rot. Den nya romanen heter ”Mandelkärnan”

Författare som man läser i tonåren får ofta en särskild plats i ens hjärta även om man med tiden kanske lämnar dem. Inger Alfvén är en sån författare för mig – någon som gjorde enormt starkt intryck med sina skildringar av relationer och livsöden.

Och det är något av den tonårsaktiga slukarglädjen jag upplever när jag läser Mandelkärnan. Och den är över 400 sidor, en riktig Alfvén!

Boken om Laura skulle den också kunna heta, för det är vad den är: en utvecklingsroman, om flickan Laura som skickas till Sverige som tolvåring från sin sjuka mamma i Argentina till en man som hon först tror är hennes morbror, men som hon gradvis inser är hennes far. Han är neurobiolog och forskare och lever med ett anställt latinamerikanskt par i en stor och tungt möblerad villa.

Laura är lite tvär och fadern är en rätt sluten människa – ingenting går lätt emellan dem, ingenting går lätt för Laura – och det är just det som gör boken intressant.

För Laura är en flicka som blir kvinna – boken har tre delar, där hon i den sista är i 30-årsåldern. Men hon är också en flicka som vägrar vara flickig eller spela på sin kvinnlighet, och jag inser när jag läser hur sällsynt det är i litteraturen och hur mycket jag tycker om Inger Alfvén för att hon skriver fram denna intelligenta och lite trotsiga unga människa med höga krav både på sig själv och på sin omgivning.

Alfvén gör det, som alltid, okonstlat, men med den garvade författarens säkerhet och mognade insikter.

Laura blir djurrättsaktivist i tonåren och hamnar i en underlig och rätt självdestruktiv relation både med vännen Lisa och Lisas pojkvän. Pappan, forskaren, som ju faktiskt sysslar med djurförsök, blir en fiende. Själv är Laura stel och fel och tycker sig inte fungera socialt, men hon är också alltför stark för att låta sig anpassas.

Sen blir hon ändå läkare och forskare och hon får, så småningom, en relation med en man. Men även där går Alfvén vidare, hon skriver det motstånd som finns i Laura, hur hennes stränghet lever kvar, hennes renhetskrav. Och det är i bokens avslutande del, när detta inre, spända samtidigt ställs emot faderns åldrande och hennes egen vilja att faktiskt bli mor, som Mandelkärnan också tydligt blir vad den nog är - en roman om kärlek. På flera sätt.

                                                                   Anneli Dufva

anneli.dufva@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".