Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Pinocchios aska - dansk dramatik på Dramaten

Publicerat måndag 13 mars 2006 kl 10.50

I lördags var det premiär för den danske dramatiken Jokum Rohdes pjäs ”Pinocchios aska” på Dramaten i Stockholm. Det är regissören Anna Novovic som satt upp pjäsen, med svensk språkdräkt av Clemens Altgård. En pjäs som i och med debatten om Muhammed-bilderna i Jyllandsposten fått obehaglig aktualitet, med sitt konstpolitiska ämne.

Elin Claeson har varit på Dramatens Målarsal.

Pinocchio var ju trädockan som blev levande - konsten som blev till liv. Här ska dockan brännas, konst är förbjudet och den som anklagas för att ha snidat en marionettdocka - blir av med sin högra hand. Staten har avskaffat demokratin för länge sedan och statuerar exempel - inget dalt med brottslingar. Framförallt inte med konstnärer - de ska utrotas, avrättas - jagas.

Så kastas brandbomber mot en illegal teater och bokbålen - bokbålen brinner dag och natt sedan många år tillbaka. ”Inget värmer så gott som lite tysk poesi”, säger huvudpersonen, den åldrade, ångestridne domaren Wolff. ”Lyssna på ljudet av brinnande klassiker” - Lars Amble låter sin domare gnugga händerna och skrynkla ansiktet av barnslig förtjusning. Bredvid honom står den långsmale Johan Lindell som syrlig statsadvokat, han talar mest om sin undertryckta sexualitet och sin kärlek till staten.

I dennna stat är tanken förstås begränsad. Om inget kulturarv finns, om man inte kan gå till källorna för att förstå, läsa på, begrunda - vad blir då kvar? Okunskap, råhet, våld och blod. Och hur kan man döma? Hur kan man känna människan? Och var går gränsen för förbudet, får man sjunga? Slemma statliga spioner smyger i gränder och prång, imorgon är din vän din fiende... På den danske dramatikens vägg finns många skuggor - Jyllandspostens Muhammed-teckningar är bara en av dem i en pjäs trufferad med anspelningar och kulturhistoriska och populärkulturella nycklar.  

Det moralfilosofiska tankestoffet är det som ”Pinocchios aska” lever på, de många personerna på golvet framför mig får aldrig kött och blod - utan förblir idégestalter. Men visst, så kan teater också fungera - och ensemblen rör sig på så lätta fötter de kan i Ulla Kassius tygklädda scenrum, där nåt senapsgult sisalmatteliknande täcker väggar och golv. De tar sig fram i textens snitsiga humor och brutala händelser - och verkar faktiskt trivas i sina fula, illasittande kläder och den osmickrande ljussättningen.  

Kanske skulle ett samhälle som förbjöd konst kännas så - som noppig, statisk fleece - i ett påtagligt klaustrofobiskt rum.

 Elin Claeson

elin.claeson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".