Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Marie Silkebergs poesi i "23:23"

Publicerat fredag 24 mars 2006 kl 10.20

Poeten Marie Silkeberg debuterade 1990, med samlingen ”Komma och gå”. 1994 kom den mycket uppmärksammade ”Akustisk Alhambra”. Hennes förra diktsamling hette ”Sockenplan, säger hon” och för två år sedan fick hon Sveriges radios lyrikpris. Nu kommer Marie Silkebergs femte poesisamling som har titeln ”23:23”.

Ännu i sin förrförra diktsamling I morgon, och i morgon uppfattade jag poeten Marie Silkeberg som en diktare i sitt gömställe.

Det gömstället innefattade både existensiella och poetiska hemligheter. Den rörde sig mot personliga sanningar, såväl som mot en ännu ofödd men inte ofärdig personlig poesi. I Sockenplan, säger hon, boken från 2003, ser man längre knappast röken av det där gömstället. Där påbörjade Silkeberg den suveräna utspridningen av det poetiska tilltalet, som i den nya boken har hittat ett ännu rikare och starkare uttryck.

Tjugotre kolon tjugotre - så ser titeln ut, och just snarare ser ut än att så heter Silkebergs diktsamling. En slumpartad tidsangivelse kanske, som dyker upp i en dikt. Men jag föredrar att läsa den som en räkneuppgift. 23 delat med 23 = 1, alltså enhet, totalitet. Men också 23 enheter, var och en uppdelad i 23 andra enheter, alltså 529, ett tal som bättre motsvarar den stränga oreda, den ostädade stränghet som Marie Silkeberg så generöst släpper fram:

Det mörka rummet genom världen. Så länge, så oväntat. Orden. Den okända grammatiken. Klingar. Nere på gården hade han tvättat alla hjulen medan vi sov. Genomborrad. Av enhörningens smärta. En av himlens starkaste röntgenkällor. Två urtavlor. Perfect lovers. ”Om vägen byggdes av frågor måste den vara mycket gammal” ”Om vägen byggdes av fångar måste den vara mycket gammal.” Det kallas tidsled. Min ängel är beredd att flyga

Här finns det många breda sidor, långsmala dikter. På svenska, rätt mycket engelska, en del danska, lite ryska, ett par meningar franska. Bilder, fotonegativ. Stora, hårdföra rubriker. Lodrätta rader. Det engelska som en infogat införstådd bro i en intelletuellt hisnande kärleksdialog, kanske. Det danska som en påminnelse om ett förflutet, kanske. Det ryska också, kanske. Rätt många kanske läser jag mig till, eftersom jag inte vet och inte behöver veta, utom att detta ”kanske” inte betecknar osäkert, gåtfullt eller obestämt.

Utan mer öppet, fritt, jag skulle säga frihetligt, frimodigt. Läsarvänligt - ett sånt hiskligt ord vågar jag mig på. Och gott om plats.

Jag får för mig att det här har skrivits av en rätt lycklig poet om tillvaron i en värld som är allt annat än - men inte hopplös.

Göran Sommardal

goran.sommardal@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".