Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Philippe Claudels vackert grå själar

Publicerat måndag 27 mars 2006 kl 06.53

”Grå själar” röstades 2003 fram som Årets bästa bok i Frankrike (av bokhandlare och tidskriften LIRE) och den blev Philippe Claudels stora genombrott som författare. Han belönades med det betydelsefulla Renaudot-priset och boken har även blivit film. Claudel, som nu är 44 år, är från början arbetargrabb, uppvuxen och fortfarande bosatt i en liten stad i närheten av Nancy i norra Frankrike. Han har varit verksam som lärare, innan han blev författare på heltid. Nu har hans bok kommit i svensk översättning av Lisa Andersson Lindberg och Kerstin M. Lundberg har läst ”Grå själar”.

Att läsa Philippe Claudel är att befinna sig långt från dagens franska litterära trender, långt från Houellebecq’s cynismer och parisförfattarnas minimalistiska ironier och självbespeglingar. Snarare känner man sig förflyttad bakåt i tiden, till dom klassiska berättarna. Bara detta att Claudel använder ordet själar i titeln! Och hans figurer har verkligen själar, tunga av undertryckta känslor: sorg, skuld, saknad.

Dom har kropp också, hans figurer, och gestaltade karaktärer, som hos dom gamla mästarna. Men kompositionen är modernt och intrikat uppbruten.

Historien utspelas i ett regngrått landskap i nordöstra Frankrike 1917 mitt under Första Världskriget. Innevånarna i den lilla staden hör mullret från skyttegravarna några mil bort, ser soldater vandra i leran mot fronten, medan andra återvänder lemlästade och halvdöda.

Trots ohyggligheterna pågår livet som vanligt i staden tills en dag krogvärdens tio åriga dotter hittas mördad vid flodstranden. Vem har utfört dådet och varför?

Grå själar är ett mörkt och gåtfullt kriminaldrama återberättat tjugo år senare av den polisman som en gång utredde fallet och inte kunnat glömma det. Men det är också ett socialt, moraliskt och psykologiskt drama, där krigets tusentals döda ställs mot en liten flickas död, och där klasssamhällets korruption går i dagen: den omutlige åklagaren misstänks för mordet, men det blir den deserterade bondpojken från Bretagne som straffas. Rätt eller fel? Claudel ger inga entydiga svar. sHans sympati ligger hos dom små i samhället, men hans empati når längre och han moraliserar inte. Ingen är svart eller vit i hans roman, alla själar är grå, ”vackert grå” som en av personerna i boken lite svårtolkat får uttrycka det.

Finns här någon ”färgklick” , är det den unga energiskt blixtrande lärarinnan,som kommer till stan och rycker upp den förfallna skolan. Kanske är det på grund av henne som allting egentligen händer.. på grund av henne och kriget..

Romanens tre huvudpersoner bär alla på sorgen och smärtan efter en älskad människas död. Det färgar deras liv och inte minst deras handlingar.Och det är dessa människoöden som lever kvar i mig länge efter avslutad läsning.

                                                     Kerstin M. Lundberg

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".