Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Håkan Nesser presenterar en ny hjälte

Publicerat fredag 7 april 2006 kl 07.46

Svenska deckarläsare har knappt hunnit säga adjö till Håkan Nessers komissarie Van Veeteren när författaren nu presenterar en ny hjälte. Kriminalinspektör Gunnar Barbarotti, med italienskt påbrå arbetar i en liten ort någonstans i Sverige och Nesser planerar fyra böcker om honom. Maria Edström har läst den första ”Människa utan hund”.

Van Veeteren kom tillbaka! Allt är förlåtet! Jag står ut med ditt sura humör, dina kvasi-filosofiska utläggningar om Borkmanns punkt, dina pretentiösa schackpartier med lika pretentiösa polare, ditt pösmunkiga förhållande till kvinnor och hela ditt duggregniga liv i det ständigt lika mulna Maardam. Det var ändå så mycket bättre än det här!!

Så har jag lust att skrika när jag läst ”Människa utan hund” - den första delen om kriminalinspektör Gunnar Barbarotti. Det originellaste med honom är hans namn, och möjligtvis hans egenhet att ständigt köpslå med Vår Herre, även om detta kanske förmodas bero på hans italienska påbrå.

Dock har ett italienskt påbrå i längden ett begränsat underhållningsvärde. Att det hela dessutom huvudsakligen utspelar sig i Kymlinge - ett litet sömnpiller till samhälle, där det från Allvädergatan därstädes försvunnit två medlemmar ur den urtråkiga och småperversa familjen Hermansson-Grundt, gör heller inte saken bättre.

Håkan Nesser är en författare med ett Janusansikte - ibland vill han vara en djuping i den kontinentala skolan, ibland vill han vara folkkär på en mindre ort i Sverige. Å ena sidan har Mardaam som litterär scenografi alltid haft en mycket hög stilpoäng, och andra sidan har jag oftast föredragit den folkkäre Nesser eftersom han där visar prov på ett slags humoristisk lätthet. Men nu, efter ha läst ”Människa utan hund” (vilken titel förresten, syftar på den roman en av de hopplösa huvudpersonerna skrivit), så känns det som om Nesser fallit ner mellan stolarna och skrivit en deckare som liksom vem som helst i vår tusenhövdade skara av svenska deckarförfattare hade kunnat skriva.

För det hjälps inte att Nesser använder sig av gamla trick från Sjöwall-Wahlöös dagar typ: ”Gunnar Barbarotti stjälpte i sig ännu en klunk ljummet kaffe och stirrade på kollegan”. Gunnar Barbarotti är ändå ohjälpligt kriminalinspektören som du glömmer i samma stund du slagit igen boken.

Maria Edström

maria.edstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".