Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Iselin C Hermanns lyckliga barndom

Publicerat måndag 10 april 2006 kl 07.46

Den danska författaren Iselin C Hermann gjorde succé med sin debutbok, brevromanen Prioritaire, när den kom ut år 2000. Hon hade innan dess bl a varit lindanserska, teaterproducent och redaktionschef på det stora förlaget Bröndums. Efter debuten har det även blivit flera barnböcker, nu kommer Iselin C Hermanns fjärde roman ut på svenska. ”Träd sår sig själva” är en barndomsskildring ur en flickas perspektiv översatt av Ninni Holmqvist.

En lycklig barndomsskildring är det här. En sommarbok i överflödets tecken. En bok skriven med alla sinnen öppna, registrerande varje synintryck och doft, varje skiftning i stämningen.

”Sveske” kallas hon för av morfar som är en meter runt magen och i sin tur kallas teaterbonden av dem som bor runt omkring. Herrskapet kallas de också, mormor och morfar, Köpenhamnarna som flyttar ut till Danmarks äldsta bebodda hus på somrarna och där rider och fäller träd, löser korsord och dricker kaffe.

Och det är ett överflöd som inte bara är materiellt, utan också handlar om fantasi och om bildning - en rik värld med mycket ord och många upptåg. Ja det är så förunderligt och generöst allting att Träd sår sig själva skulle bli en rätt tröttsam bok om det inte vore för att vemodet som behövs för att inte tonen ska börja skorra, också finns där.

Det finns i saknaden efter föräldrarna, som kanske är borta… Det finns i en olycka och en bruten nacke. Och det finns i det som tiden gör med allas våra minnesbilder, som minnet måste göra med tiden som går; i det bleka och dröjande, det ständigt undflyende i ljuset och husen.

En bra bild är när flickan ber husan om en plastpåse för att i hemlighet försöka spara lite av luften i salen:

”Solen gör fönsterna klara, medan luften är tjock av gulhet. Varför kan jag inte äta den? Nafs! Öppna och stänga munnen. Nafs i luften, man måste väl kunna smaka luften, när jag nu kan se hur tjock och mjuk den är.”

Och på sätt och vis är det väl just vad Iselin C Hermann lyckats med, många år senare, att fånga luftens tjocka gulhet, fast på papper.

Anneli Dufva

anneli.dufva@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".