Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Ingen är ändå som Kjell!

Publicerat onsdag 19 april 2006 kl 09.47

Kjell Höglund gav ut sin första skiva 1971. ”Undran”, som den hette, saknade ytterkonvolut och hade handskrivna skivetiketter. Sen blev han snart en central gestalt, men också en särling, inom 70-talets musikrörelse.
  Men Kjell Höglund tog inte slut med proggen. Eller med 80-talet. Eller 90-talet. Skivorna kommer numera med ganska långa, men ändå jämna mellanrum. Fem år var det sen sist.

Idag kommer Kjell Höglunds 14:e album - ”Pandoras Ask” .

Nog känner man igen Kjell Höglund, alltid.
  Den sträva, mörka rösten, den milda, allomfattande ironin, den rent alkemiska förmågan att förvandla blankslitna, språkliga klichéer till daggfrisk poesi... Så här 35 år efter första skivan har det där sista nästan blivit ett problem. Han har förvandlat vatten till vin så många gånger att man börjar kunna knepen.
  Ibland blir han - inte en parodi - men kanske en pastisch på sig själv.
  Har man följt Höglund länge blir igenkänningsfaktorn ännu högre i Pandoras Ask. Borta är den emellanåt lite krystat ”ungdomliga” produktionen från 90-talet. För att inte tala om det galna samplingskalaset på förra skivan, Kryptonit.
  Med hjälp av punkfabrorn Johan Johansson har Höglund hittat hem till sitt eget sound. Utan mer proggnostalgi än vad som är klädsamt: en snygg och rätt diskret manchesterkavaj.
  Men med den hemkomsten blir det också tydligt vad som försvunnit sen den tiden. Det var visserligen länge sen Kjell Höglund övergav socialismen för mystiken - men det blir liksom extra tydligt nu. Vi lever i vargarnas värld men i det sköna Syrakusa finns en katedral som gömmer den heliga Graal.
  Liite världsfrånvänt är det allt. Men vad fan.
  Ingen är ändå som Kjell. Han är en konstig kille, och en av dom få. Och jag hoppas innerligt att han inte, som han hotat, sätter punkt med den här skivan. För när han gör sin speciella grej; när han travar de stendöda klyschorna på varann till en sentimental melodi - tills dom plötsligt vaknar till, och börjar lukta och smaka som livet - då känns allting möjligt igen.
  Och vad är det, om inte politik?

Mårten Arndtzén

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".