Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Benigni i Bagdad

Publicerat fredag 21 april 2006 kl 07.46

Den som sett någon av hans tidigare filmer - kanske den oscarsbelönade ”Livet är underbart” från 1997 - känner nog igen sig i den italienske regissören och skådespelaren Roberto Benignis nya film ”Tigern och snön”.
  Där spelar Benigni själv huvudrollen som en poet som trotsar alla faror för att hämta hem sin käresta från den irakiska huvudstaden, där hon skadats i ett bombattentat.
  Per Feltzin har sett ”Tigern och snön”.

När jag kom tillbaka från pressvisningen frågade några kollegor mig hur filmen var. Hela jag lyste upp och mina ögon var som solar, misstänker jag. Jo, det var en riktigt Benignifilm sa jag lyckligt. Så synd, sa de andra.
  Så är det - jag tycker att Benigni har kvaliteter som är Chaplineska och Woody Allenska. Jag uppskattar verkligen fantasterierna som raka utlöpare från det som operabuffatyper gör, det som i sin tur stammar från Commedia dell’ artens galleri. Groteskt, brutalt snabba kast och overkligt på ett mycket verkligt sätt.
  Är Benignis huvudroll en tidsoptimistisk poet med två tonårsdöttrar så räcker det inte med en kvarts försening utan det handlar om timmar. Blir han tillslut kär så handlar det om en kärlek som gör honom modig, eller dum, nog att gå genom minfält. Och har han överraskningar på lut så är det inte vilka som helst. Alla som såg ”Livet är underbart” minns den överraskningen.
  Men det är klart - när vi i Sverige kan känna oss ganska nära berättelsen om en galen italienare i ett tyskt koncentrationsläger, så är vi klart längre bort från den grundläggande problematiken i den här filmen. Vi har inte haft några soldater på plats i Irak, vi har inte haft den riktigt heta, tvingande diskussionen kring att delta eller inte. Vi har inte haft en svensk journalist som gisslan, som fritagits av svenska agenter som sedan skjutits av våra allierade. Det är ju ur det dilemmat som hela den här filmen stammar. Så lite av hettan i Benignis film svalkas av på färden hit till Sverige. Och någon ordsvadande vända för mycket finns det allt.
  Men ändå - när ännu ett tokeri landar i en magisk fantasi som sedan vänder filmen åt ett nytt håll, ja, då är jag som ett tindrande barn på julaftonen.
  Att det kunde snöa på tigern...

Per Feltzin

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".