Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Operan Rusalka äntligen här

Publicerat måndag 24 april 2006 kl 08.56

Ett storslaget samarbetsprojekt har fått sin Sverigepremiär. I Umeå var det i helgen (22 april 2006), faktiskt, Skandinavienpremiär på ett drygt hundraårigt operaverk av Antonín Dvorak. Det är en lyrisk sagoopera vid namn Rusalka och det är Norrlandsoperan som sätter upp den. MEN det är inte bara de som gör det, utan Dvoraks opera är en del av ett långtgående samproduktion med Cape Town Opera i Sydafrika. Operahus brukar ofta låna uppsättningar av varandra, det vill säga, regi- och scenografikoncept. Men här har man tagit sångare från båda håll och skapat något helt nytt. Premiären skedde i Kapstaden i februari.

Umeåpremiären sågs av Per Feltzin.

Att den här operan inte någonsin spelats i Norden är en gåta för mig, ofattbart - i synnerhet efter att ha sett den här tydliga och intressanta uppsättningen, gjord av Staffan Aspegren och hans produktionsteam.

Rusalka berättar den klassiska sagan om den lilla sjöjungfrun som får byta fenorna till ben och därmed fånga prinsens kärlek. Men priset hon får betala är att vara stum.

Ytterst handlar det om att få bli en annan, att få lämna sig själv, sitt enkla liv för att bli någon annan.

Det kan röra sig om att göra en klassresa, det kan vara att ömsa skinn, att förändras. En längtan bort. 

I Umeå har vi hamnat i en herrgårdsmiljö, det är landsbygd och sommardraperade möbler. Elisabeth Åströms scenbild är djupt inspirerad av den danske målaren Wilhem Hammershöi. Målningar av interiörer, en stol och en bortvänd kvinna som ser ut genom ett fönster.

Sjöjungfrun har här blivit husjungfru, med ett handikapp, med ben som inte fungerar. Det är fortfarande en saga, med bitvis drömmens prägel.

Det här finns också i Dvoraks musik som är underbart orkestrerad, med tydligt tjeckiska melodier och tematan, lite stänk av Verdi men främst Wagner.

Lätt att höra, men inte helt lätt att sjunga, med sin tjeckiska språkrytm. Men det var en grundtanke i samarbetsprojektet, att man skulle ha en opera på ett språk som var nytt för både sydafrikanerna och svenskarna. Man använder sig av textmaskin.

Föreställningens dominant är Miranda Tini som häxan som gör det möjligt för Rusalka att byta skepnad. Tini sjunger med en stor auktoritet, lite oskolat, men med allvar. Hon är grym, men vacker som en dag när hennes stora kropp smådansar fram till Dvoraks musik,  hon är klädd i blå dräkt och har stora runda solglasögon.

Rusalka själv sjungs av Elisabeth Strid som imponerar i det här svåra partiet. Fast jag skulle vilja höra henne göra rollen igen, om några år, med lite mer erfarenhet. I korta passager har hon ännu inte kraften att hålla uppe rätt ton och uttryck.

Överhuvudtaget sjungs det bra - överlag - jag har bara mindre funderingar och utrop. Tenoren Jan Kyhle som prinsen har tonsäkerheten men kanske inte alltid glansen. Bassångaren Otto Maidi som man här kallar Förvaltaren har en sällan hörd stämma, men agerar lite tamt. Mezzon Susanna Levonen som den främmande rivaliserande prinsessan har plötsligt vuxit till en het dramatisk sopran.

I orkestern var många i blåsarsektionen nervösa och det skapade fladdighet. Annars hade den sydafrikanske dirigenten Chris Dowdeswell en riktig känsla för Dvoraks stora dynamik. Det lyriska och det blodfyllda sida vid sida.

Så vad händer då med Rusalka? Jungfrun som söker ett annat liv. Ja, stumheten är förödande och vanans makt är stor. Men det gäller ju också prinsens vanor. När man, som han, söker ett allvar i ett glättigt liv måste man kanske offra - allt? Jag ska inte avslöja exakt hur det slutar i Umeå, vem som offrar vad – men det ger möjlighet till samtal på vägen hem… 

Per Feltzin

per.feltzin@sr.se

Samarbetet mellan Norrlandsoperan och Cape Town Opera ska fortsätta - i höst med Porgy and Bess och om ytterligare något år med något helt nyskrivet.

Fakta: Staffan Aspegren • Regissör - Chris  Dowdeswell • dirigent - Terry  Etheridge • Rörelseinstruktion -Linus  Fellbom • Ljusdesigner - Robin Karlsson • Mask och peruk - Camilla Thulin • Kostym - Elisabeth Åström • scenograf 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".