Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Middag med kungen

Publicerat tisdag 2 maj 2006 kl 07.59

Det är vardag igen efter vad som väl får kallas en ovanligt händelsetät helg, först var det kungen som fyllde 60 år och sedan, eller möjligen samtidigt, var det dags för sedvanligt majbrasehutter och så i går; arbetarrörelsens stora dag, första maj. Kulturnytts Gunnar Bolin har försökt smälta intrycken.

Det var ett, får man säga: förbannat hackande. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle ta såna proportioner.

I och för sig fick jag tredubbla receptet men att det skulle ta nästan en och en halvtimme att bara hacka palsternackor, morötter, lök och potatis det var en bister överraskning. Jag är fortfarande öm i axlarna, men som sig bör under kökssysslor så höll radion mig sällskap.

Det pågick kunglig sändning även i P1 på valborg. Jag hackade träget till rapporter från borggården, Norrbro och kungliga gemak, inget hackande där inte även om någon mild invändning mot statskicket förekom. Men det är ändå slående hur svårt det är att kritisera monarkin. Någon debatt eller med ett mer pretentiöst ord ”samtal” om monarkins vara eller inte vara, vägrar att infinna sig det må gälla press radio eller TV.

Det som slog mig, när jag sedan cyklade runt i Stockholm på första maj, var att det föreföll självklart att många i socialdemokraternas tåg också stått på Norrbro och vinkat åt kungen dagen före. Dagens kungahus är, kulturellt, utpräglat folkliga. Mer folkpark än Hultsfred, Guillou än Umberto Eco, Colin Nutley än nyskapande koreansk film. I sin allra bisarraste paradox lever Sveriges genealogiskt mest gedigna överklassfamilj, Bernadotte, snarast som stenrika av allra första generationen. Från kungafamiljen hörs inget småprat om etruskiska vaser eller någon accentfri franska påminnandes om stränga guvernanters tukt. Antigen är det ett alldeles ärligt ointresse för s.k. finkultur i alla dess former som vårt kungahus visar upp, eller så är det en ytterst välregisserad folklighet och kungen och drottningen kanske smyger i väg till Teater Galeasen eller bibliotekets filosofiavdelning med lösskägg och peruk.

Folkligheten sitter så djupt att de t.o.m. är beredda att göra det som är långt mindre förekommande i en vanlig Djursholmsvilla, de verkar kunna tänka sig att gifta sig över klassgränserna, och låta tronarvingen, ve och fasa, välja en vanlig kille från Ockelbo snarare än en hertig från Sachsen Coburg Gohta. Så blir kungahuset folkets snarare än överklassens, och första maj obesvärat granne med rojalismens högtidsdag.

Mitt bidrag till firandet av monarken bestod bara i själva rotfruktshackandet som resulterade i en öländsk minestrone som P1-programmet Menys huskock Karin Fransson tillägnat jubilaren. Den blev god men en aning kungligt mesig, och ska det bli riktig fart på hackandet så måste det till en folkomröstning om monarkin, utgången är given, men det skulle i alla fall tvinga oss att vässa argumenten - från båda håll.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".