Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Didion vrider och vänder på Kalifornien

Publicerat onsdag 3 maj 2006 kl 08.00

Joan Didion har skrivit reportage, essäer, romaner och dramatik i snart femtio år. Hon slog igenom stort i USA på 60-talet och räknades till de så kallade ”nya journalisterna”, även om hon aldrig blev samma mediala stjärna som Tom Wolfe eller Hunter S Thompson.

Men det förändrades förra året i och med hennes hyllade självbiografiska bok ”The year of magical thinking” som handlar om sorgen efter hennes man. Den kommer på svenska i höst.

Men just nu är hon aktuell med ”Kalifornien”, en bok som är en essä, eller ett reportage, eller en betraktelse över hennes hemstat. Mats Arvidsson har läst den.

Joan Didion har problem med Kalifornien. Hon har problem med myten om Kalifornien, både den officiella och den som hamrades fram i hennes egen släkt av pionjärer och nybyggare. Hon har problem med en uppsats hon själv skrev i high school och med en roman hon skrev senare, och hon har problem med det verkliga Kalifornien. Hon får inte ihop Kalifornien, och vem får det?

Här är alltså landet som var den yttersta utposten för de starka, de fria och de företagsamma, själva guldkrukan vid regnbågens fot, efter allt kämpande över prärierna och bergen, ett sagolikt landskap med ett underbart klimat.

Och så tittar hon sig omkring och ser att det stämmer ju inte. Det stämde inte ens då.

Istället ser hon ett landskap där naturen är genomreglerad, konstbevattnad och artificiell, ett land där de starka och fria är de mest beroende av federala subventioner i hela unionen, där marken delades ut till järnvägsbolagen i stället för till de företagsamma pionjärerna, som istället fick jobb i försvarsindustrin.

Hon vrider och vänder på detta Kalifornien, på sin egen familj och dess historia och på landets historia. Hon skriver om skallerormarnas symboliska betydelse och om hötorgsmålaren Thomas Kinkade och hans nostalgiindustri, hon skriver om samhället Lakewood, som byggdes under högkonjunkturen på 50-talet för att ge industriarbetarna ett medelklassliv, och som förföll till gängvälde och kaos när det kalla kriget tog slut och det inte behövdes så mycket flygplan längre och hon skriver om fängelseindustrin, den mest utbyggda i hela USA, och om fångvaktarfackets politiska inflytande.

Och hon skriver vackert om det, med ett slags sorgsen förundran, vart tog det vägen alltihop, allt det vackra, alla drömmarna, finns det verkligen bara kvar som hötorgskonst? Eller har det någonsin funnits?

Möjligen skulle man kunna säga att detta i princip lika gärna kunde handla om Dalarna, eller Schweiz. Det finns få etablerade nationella självbilder som tål någon särskilt ingående granskning.

Men strunt i det. Joan Didion har inga problem med Dalarna, Kalifornien är hennes hemland, och nog är det skönt att läsa en bok om Kalifornien som går förbi Beverly Hills och Silicon Valley och freaksen på Venice Beach och söker sig ner till själva strukturerna, till samhället Kalifornien, och det utan att ha några riktiga svar.

De kan fortfarande sina saker, de där gamla nya journalisterna.

Mats Arvidsson

mats.arvidsson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".