Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Rolling Stones 1: Keith Richards

Publicerat torsdag 4 maj 2006 kl 10.44

De senaste dagarna har nyhetsbyråerna rapporterat att Rollings Stones legendariske gitarrist och låtskrivare Keiths Richards legat på sjukhus för hjärnskakning. Det är inte unikt för en 62-åring men olycksorsaken är desto ovanligare: Richards hade tävlat med bandets andre gitarrist Ron Wood om vem som kunde klättra högst och fortast upp i en palm. Richards vann alltså, men kom ned på huvudet.

Det är en händelse som kommer att passa in i nästa upplaga av Victor Bockris biografi om Keith Richards, som just kommit på svenska i översättning av Ulrika Hennyey. Mikael Timm har läst den.

Jag måste erkänna att det finns ögonblick under läsningen av Keith Richards Biografin då jag undrar om det inte är dags att bli vuxen. Ja, inte för Keith alltså, utan för mig själv och framförallt för Victor Bockris som skrivit 405 sidor stolpig, rörig och repetitiv text som översättningen gör full rättvisa och lite till. Tyvärr.

Och ändå läser jag. Jag vet till och med varför:

Det är det här som intresserar mig. Anslaget. Det är det här som gjort Stones till det enda rockband som överlevt med äran i behåll. Den som provat hemma vet att det går att spela utan större problem - men bra blir det inte. Så hur gör Richards?

Det svarar faktiskt Bockris på, inte därför att han kan analysera musik utan därför att Keith Richards med åren utvecklat intervjuer till en slags kleinkunst: korta, drastiska och tankeväckande svar.

Det som skiljer ut Stones är att kompgitarristen - alltså Richards - anger rytmen, inte som i andra band trummisen. Och genom ordmassorna, spritångorna och drogdimmorna är det alldeles uppenbart att Richards mycket medvetet arbetat på att utveckla sig och bandet. En av hans fruar -Bockris verkar beklaga den tid hans hjälte ägnar åt att fingra på kvinnor istället för på gitarren - ja, en av dessa fruar klagar på att Richards kan komma in i ett rum med 40 personer och bara se gitarren som står i ett hörn. Själv berättar han hur han övar timmar i sträck, hur han börjar varje låtskrivarpass med att spela Otis Redding låtar. Och hur han, när allt är klart, testar ett arrangemangs styrka genom att spela det akustiskt.

En annan skribent kunde med lite ackordanalyser, närläsning av Chuck Berry-riff och genomgång av mastertaperna ha gjort det här till en lysande musikbok eftersom Richards gärna delar med sig. Men icke Bockris. Han har inte en tanke, bara ord. Och de har han desto fler av. Lyckligtvis blir han konkret därför att Richards är det. Till bokens roliga avsnitt hur beskrivningarna av The Glimmer Twins, Richards och Mick Jaggers, eviga envig. John Lennon trodde Jagger och Richards var förälskade i varandra, Paul McCartney var mer tveksam. De smälter ihop på scenen, delar på sig igen. När Jagger går på lyxkrog dyker Richards upp och sniffar kokain. När Jagger försöker få ordning i klassen under skivinspelningarna och man ska rösta om låtarna och arrangemangen räcker Richards upp handen på alla alternativ - ja, han räcker upp bägge händerna. När Richards har fest i sin svit under turnéerna de senaste åren är Jaggers rum ”kyrkan” där det råder tystnad.

Och där någonstans, i detaljerna, på något bakvänt sätt, nästan mot författarens vilja blir denna taffliga bok en hyllning till musiken. Richards besatta kärlek till musik sprids till läsaren. Richards är säkert den ende viktige rockgitarrist som avstår från att spela - han vet att helheten är viktigare än solot och nöter dygn i sträck på att skapa ett tätt dubblerat ljud med sin medgitarrist. Sådant behärskat finlir mäktar inte Bockris, men citaten från Richards gör denna orytmiska bok läsvärd. För så är det ju - musiken besegrar allt.

                                                              Mikael Timm

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".