Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Ovanlig rakt berättad Ozon-film

Publicerat torsdag 4 maj 2006 kl 10.53

I morgon, fredag invigs den åttonde franska filmfestivalen på biografen Sture i Stockholm. Öppningsfilm är Francois Ozons ”Tiden som är kvar” och den går också upp på den ordinarie repertoaren. Francois Ozon är en profilerad regissör med en mängd filmer bakom sig, mest känd i Sverige är han väl för det bisarra sång och dansdramat ”Åtta kvinnor” och för den krypande märkliga thrillern ”Swimmingpool”. Måns Hirschfeldt har sett den ”Tiden som är kvar”.

Tiden som finns kvar kan vara tre månader. Den kan vara en månad eller ett år. Ett är dock säkert: Romain, 31 år gammal, kommer att dö och att säga det är inte avslöja slutet på den här filmen. För det är vad den handlar om från början. Han väljer att inte behandla sin cancer, när chansen att överleva ändå är minimal.

Melvil Poupaud, som spelar Romain, är närmast parodisk franskt snygg. Mörklockig, sammetsögd. Och som framgångsrik modefotograf är snyggheten hans business. Men kan man dö snyggt också? Knyta ihop trådarna? Öppna sig för nära och kära och våga vara både svag och stark. Behärskad och samtidigt känslosam.

Nej, Romain är inte beredd att pröva omgivningens reaktion på hur illa det är ställt med honom. Han vill inte eller kan inte eller vågar inte, det lite olika. Så han gör slut med pojkvännen och stöter bort sin syster.

För att vara Francois Ozon så är ”Tiden är som är kvar” det en ovanligt rakt berättad film, inga ironiska tricks, inga översmarta krumbukter. Det är ogarderat på ett vis som passar en berättelse om någon som i sin svåraste stund är själv närmast. För det är nu den natur Romain har att ta itu med. Och jag tycker om att det är nåt vi i publiken får nöja oss med. Att sånt där som hopp och försoning, inte är på tapeten.

Och så tycker jag om Jeanne Moreau, förstås, suveränt återhållet sorgsen i rollen som Romains farmor. Henne är den ende han kan berätta för, hon ska ju också snart ska dö, som han säger... När de skiljs vill farmorn att han ringer snart, men det tror jag inte Romain gör. Nej, det är som sagt inte vår sympati, vare sig han eller Francois Ozon är ute efter.

                                                        Måns Hirschfeldt

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".