Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Spelet om Maya på Historiska museet

Publicerat måndag 8 maj 2006 kl 10.24

Historiska museet i Stockholm drar sitt strå till mångkulturårs-stacken med en utställning kallad ”Spelet om Maya”. Där framhärdar museet i att se historien i ett samtida perspektiv, ut med flintyxorna, in med självkritik och mångkultur. För detta har museet fått utstå en hel del kritik, både internt och utifrån, men uppenbarligen ger man sig inte.Mats Arvidsson har sett ”Spelet om Maya”.   

Ja, Historiska museet fortsätter att uppfostra folket. Och visst, det kan hända att samtiden är viktigare än forntiden, även om man kanske inte hade väntat sig det av just Historiska museet.

Hursomhelst så har det här blivit betydligt mer meningsfullt än den förra katastrofen med Forntid Nu.

Med inspiration från dataspel och rollspel har man här byggt en slags interaktiv utställning som rör sig kring frågor om historiesyn och vårt sätt att förhålla oss till de där ”andra”, de främmande.  Själva utställningen är ett slags labyrint av skärmar och seriegubbar och en del föremål, och besökaren väljer sig en rollfigur att följa genom berättelsen, som rör sig kring utgrävningarna av ett gammalt Mayapalats i Guatemala.

Där kan man välja om man vill vara Göran, svensk arkeolog som enbart är intresserad av att klassificera och sortera, eller hans unga arga inhemska assistent som tycker att det är hon som har rätten till sina förfäders historia. Man kan vara den flummiga backpackern som bara hittar härlig andlighet i allt hon ser av mayafolket, eller Irene, konsthandlare från Östermalm som vill kapa åt sig gravfigurer för att sälja i Stockholm, eller Mateo gravplundraren som snor figurerna för att överleva.

Ibland möts de i labyrinten i olika konstellationer och får föra sina tämligen förutsägbara konversationer, i form av rätt tråkigt tecknade svartvita serier. Göran är tråkig och fyrkantig, den unga studenten är arg och stridslysten, backpackern dillar om sin andlighet och konsthandlaren och gravplundraren är oavbrutet falska och lömska.

Men visst, det är gjort för skolklasser och så mycket mänskliga komplikationer skall man kanske inte begära. Och till slut så finns det faktiskt en riktig poäng mitt i all pedagogiken, en diskussion om olika sätt att förhålla sig till historien, finns det en objektiv sanning om mayafolket, har man automatiskt ett tolkningsföreträde för att man råkar vara född på trakten 700 år senare, är det så farligt om en fattig glassförsäljare snor ett par gamla lergubbar för att föda sin familj?

Kan man överhuvudtaget ha historien, och världen, till något annat än sina egna syften?

Det är rätt bra frågor, så pass bra att man får ha överseende med en del töntigheter, och jag skulle faktiskt vilja rekommendera er att göra som museet säger och gå igenom ett par gånger, i olika gestalter, om ni står ut med alla trista teckningar och yxiga pratbubblor.

Det som kommer bort i hanteringen är förstås själva mayakulturen, men så är den ju tydligen också bara en duk för oss att projicera oss själva på.

Och faktiskt, litet mer sådant tänkande i tex museets permanenta vikingautställning hade nog inte skadat.dsson, och Historiska museets utställning ”Spelet om Maya” kan ni se ända till den 6 januari 2008.

Mats Arvidsson

mats.arvidsson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".