Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Franska skådespelarlegender tampas i ny film

Publicerat fredag 12 maj 2006 kl 08.54

Idag är det svensk premiär för den franska filmen ”Fiender emellan” där två av Frankrikes största skådespelare samsas. Gerard Depardieu och Daniel Auteuil spelar poliser, som varit gamla vänner men som under jakten på en rånarliga hamnar i konflikt med varandra. Olivier Marchal har skrivit och regisserat ”Fiender emellan”.

Ja, visst låter det rätt maffigt med en närkamp mellan den delikate och sofistikerade Daniel Auteuil och den mer buffligt burduse Gerard Depardieu. Två temperament, två mycket pregnanta spelstilar. Men det också ett vågspel, för det inte alla berättelser som har tillräckligt med plats för två riktiga blickfång.

Ett lyckat exempel i samma genre är Michael Manns film ”Heat” med Robert di Niro och Al Pacino. Lyckat, mycket på grund av att dom egentligen bara har en scen tillsammans, ett par minuter som blivit en klassisk uppvisning i Hollywoodskådespeleri. Olivier Marchal har kanske tagit lärdom av detta och håller till stor del Auteuil och Depardieu i varsin ringhörna.

I ”Heat” var dock rollerna dom traditionella: en polis och mästertjuv. I ”Fiender emellan” spelar både Auteuil och Depardieu poliser, vilket dock inte betyder att dom befinner sig på samma sida om lagen, i alla fall inte samtidigt. Det här är två ärrade hannar, vana vid att ha rätt eller att ta sig rätten. Vrinks som spelas av Auteuil drivs av sin personliga moraluppfattning medan Depardieus Klein präglas av sin kanske ännu personligare omoral. Och när dom tvingas arbeta ihop för att gripa liga som specialiserat sig på blodiga värdetransportrån, så utvecklar det hela sig till ett intrikat konstruerat ödesdrama.

”Fiender emellan” har en rå och naturalistisk stil, det är köttig film, utstuderat hudnära, kamera riktigt vältrar sig i rynkor och påsar under ögonen. Allt syns och allra mest Gerard Depardieus näsa som med åren antagit rätt osannolika proportioner och här är så framträdande att den nästan har en biroll i filmen.

Dom verkliga birollsinnehavarna är alla klädda enligt det gängse tjuv och polismodet, mycket svart, mycket läder och så är det många väldigt stora, väldigt svarta bilar. Och tonfallet är lika barskt och bistert som bilder är mulna - det finns ett vackert blåstick i färgskalan som andas höst och sent på jorden. Att går illa står skrivet i sten, men vägen dit är föredömligt krokig, berättelsen är tät och infallsrik, och som polisfilm betraktat får ”Fiender emellan” både Beck och Wallander att likna övningar i sandlådan.

Men så var då det där med dom stora elefanternas dans, och tyvärr måste det sägas dom rör sig i otakt. Depardieus tragiska och egentligen väldigt intressanta rollfigur är minimalt utvecklad eller helt enkelt inte genomtänkt och Auteuils Leo Vrinks plattas omständligt ut till alldeles för förutsägbar hämnartyp. Deras närvarokänsla håller liv i många enskilda scener, men kanske skulle Olivier Marchal ändå vågat tossa ihop dom mer, för att gnida fram nåt naket under all skrynklig hud - eller åtminstone för att få dom att spela i samma film, vilket dom inte riktigt gör. Den mänskliga och dramaturgiska helheten, nja den infinner sig liksom aldrig.

Måns Hirschfeldt

mans.hirschfeldt@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".