Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Michael Cunninghams "Märkliga dagar"

Publicerat fredag 12 maj 2006 kl 10.02

Det riktigt stora genombrottet för den amerikanske författaren Michael Cunnigham blev romanen ”Timmarna”. Boken fick flera stora litterära priser och filmatiserades med Meryl Streep, Julianne Moore och Nicole Kidman som fick en Oscar för sin roll. Michael Cunnigham bor i New York, där han också är verksam som universitetslärare. Idag kommer hans fjärde roman ut på svenska.

Michael Cunnigham verkar vara förtjust i litterära grepp. I hans mest kända roman, Timmarna, använde han Virginia Woolfs Mrs Dalloway för att väva samman tre kvinnoöden i skilda tider. Och i ”Märkliga dagar” har Cunnigham gjort något liknande. Men nu är det Walt Whitman han använder. Den amerikanska poesins fader, Whitman - han som sjöng om gräset och om anden i allt. Men till skillnad från i Timmarna finns här ingen väv, utan tre historier följer efter varandra. Den första utspelar sig i det sena 1800-talet, den andra i vår tid och den tredje i en framtid om sådär en 150 år.

Så - från en nästan Dickensk stämningsbild av en ung pojke i fattiga förhållande i den tidiga industrialismens New York, hamnar man i nutid hos en högutbildad svart kvinna på säkerhetspolisen på Manhattan, inte olik någon av alla de stiliga framgångsrika man möter i tv:s många polisserier. Och till sist ett ödelagt USA i en framtid där många av invånarna är nadianer - en sorts talande ödlor från en annan planet.

Whitman finns med i alla tre partierna: hos den maniskt läsande ynglingen i den första, hos unga attentatsmän i den andra och som en programmerad egenhet hos den vetenskapligt framställde mannen i tredje delen.

Och ”Märkliga dagar” är en märklig bok. Ofta medryckande, bitvis kalkylerat konstnärlig och emellanåt bara pinsam… Science fiction är svårt i sig - när den, som här, genom sitt sammanhang, gör anspråk på en sorts realism, då blir varje fordon - en winnebago eller en budkapsel, något som riskerar att locka fram generade leenden.

Ändå är det här en bok att fundera kring. Michael Cunnighams brist som författare, att det syns så tydligt vad han vill och gör - är faktiskt också en tillgång. Man kan inte läsa ”Märkliga dagar” utan att ställa sig frågor om fördomar och miljöförstöring - om mänskligt ansvar och arv.

Anneli Dufva

anneli.dufva@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".