Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Gardell lotsar läsaren genom det onda

Publicerat måndag 15 maj 2006 kl 07.46

Författaren, dramatikern, underhållaren och den nästan alltid aktuelle Jonas Gardell debuterade för drygt 20 år sedan, sen skrev han flera uppskattade men inte enormt framgångsrika romaner under slutet av 80- och början av 90-talet tills det stora genombrottet kom med ”En komikers uppväxt” 1993. Den handlade om mellanstadiepojken Juhas uppväxt och skolgång i en villaförort till Stockholm och var en mörk men ändå komisk skildring fylld av tidsmarkörer som Puss&Kram-jeans och sammetsposters. Romanen fick en uppföljare 2001 med ”Ett ufo gör entré” där läsarna återigen fick stifta bekantskap med Juha och hans olyckliga vän Jenny – nu gick de i högstadiet. Idag utkommer ”Jenny” – en fristående fortsättning på dessa två romaner. Som titeln antyder är det inte Juha som är huvudperson den här gången.

Kan ni världens sämsta vits? ”Det var en gång två tomater som var ute och gick… då blev den ena överkörd av en lastbil och då säger den andra - kom nu ketchup så går vi”. Jonas Gardell gör livsfilosofi och sensmoral av just denna vits. Hur då? Ja, det är överraskande smart och extremt Gardellskt - vilket väl för oss som gillar honom får ses som ett gott betyg. För han är ju den som alltid tittar en gång extra på verklighetens banaliteter och ofarligheter och så ser han att där finns det några skavanker och smutsfläckar - som säger nåt om alla människors ensamhet och rädslor.

”Jenny” handlar alltså om samma barn som de tidigare två romanerna, och Jenny det var ju flickan som ingen ville ta i med tång, den som var utsedd till paria under skoltiden i Sävbyholm. Nu har hon skrivit ett brev till den vuxne, framgångsrike komikern Juha. Och han bestämmer sig för att ta reda på vad det var som hände. Även om det är Jenny som är huvudperson så är det även denna gång - Juha som berättar. Han återvänder i minnet till barndomens skoltid - han är en allseende, allvetande och något salvelsefull berättare, men även i verkligheten - han letar upp klasskompisar han aldrig ville se igen och han frågar och frågar och försöker förstå hur det kunde gå så fel - varifrån rovdjursinstinkten hos barnen kom.

Jonas Gardell har ett ärende och han riktar sig till alla de bleka, tysta hålögda som skär sig. Han vill ingjuta hopp. Det kan ju låta förmätet eller ovanligt rekorderligt kristet - men nej Gardell är en av dem. Han är inte insmickrande, inte dömande eller ens förstående faktiskt. Han bara går där bredvid och baddar såren. Och han är så in i själen sorgsen. Så rädd om de små pickande hjärtana under huden. Visst liknar dagens Gardell den tidigare Gardell men han är lite mer nedtonad än förr när han lotsar oss genom det onda. Han har skalat bort mycket av lustigheterna och tidsmarkörerna, så fram träder en bild - inte så mycket av en tid - som av en resa. Den där ofrånkomliga vägen mot vuxenheten och friheten. Och han nöter in vikten i att, liksom tomaterna, inte ge upp utan resa sig, hur krossad man än har blivit! Däri ligger hoppet. Det gör ont - men det kan gå över!

                                                                  Elin Claeson

elin.claeson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".