Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Nobelpriskandidat i toppform

Publicerat tisdag 16 maj 2006 kl 10.34

Nederländaren Cees Nooteboom är en av de som nämns varje höst som möjlig Nobelpriskandidat i litteratur. Nu vid 73 års ålder är han en av Hollands främsta och populäraste författare, men också baktalad och avundad av sina holländska författarkollegor.

Nooteboom är både poet, romanförfattare och essäist. En stor del av hans produktion består av personligt hållna reseskildringar från platser som Surinam, Japan, Burma och Macao.

Debutromanen ”Philip och de andra” är en smärre klassiker, men sitt stora interrnationella genombrott fick han för femton år sen med kortromanen ”Följande historia” som översatts till mer än tjugo språk.

Han senaste bok heter ”Paradiset förlorat” i översättning av Per Holmer. Maarja Talgre har läst den.

KAN en sur, medelålders kritiker möta en ängel på ett hälsohem i dom österrikiska alperna?

Ja!

Kan ängeln och han KANSKE ha träffats tidigare tom - i Australien?

Javisst!

Och knastrade och flaxade då ängelns vingar under deras KÄRLEKSAKT i en öde kyrka?

Jajamen!

Eller kanske handlar det om något utöver det som synes ske*? Med Cees Nooteboom vet man aldrig. Han serverar oss elegant den ena historien efter den andra för att sen, just när man slukat den som ett lyckligt barn, rycka undan illusionen och visa oss en annan möjlighet. En annan tolkning.

”Äsch, det där var bara ett infall! Titta på honom där i röd kashmirhalsduk istället!”

I ”Paradiset förlorat” finns två huvudpersoner, två sökare: den unga Alma från Sao Paolo i Brasilien på jakt efter aboriginernas gåtfulla kultur i Australien. Allt för att fördriva minnet av en gruppvåldtäkt i hemstadens slumkvarter.

Den andra huvudpersonen är den medelålders kritikern Erich Zondag från Amsterdam, på flykt undan sig själv, sitt höga blodtryck och sin stigande olust för dom böcker han måste recensera.

MEN*.Om man tänker sig Alma som själen, just hennes namn väcker misstankar, trots att Nooteboom påstår att hon agerar ängel mot betalning första gången Erich träffar henne.

OCH*.om man då samtidigt ser Erich som kroppen, stadd i obönhörligt förfall på väg mot den död som ingen hälsodiet i världen kan hejda.

Var hamnar vi då?

I den här historien om resandet, skrivandet och längtan efter den totalt uppslukande kärleken dyker John Miltons diktverk ”Det förlorade Paradiset” och Sandro Boticellis renässanstavla ”Bebådelsen” upp som vägvisare.

Vägvisare till vad? Till änglarna? Konsten? Odödligheten?

Gärna för mig. Jag sväljer gärna Cees Nootebooms raffinerat skrivna bete.

Särskilt när han får fjädrarna friserade till svenska av en översättare av Per Holmers kaliber.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".