Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Da Vinci-kudden... zzzzzzzzzzzzzzz

Publicerat fredag 19 maj 2006 kl 07.50

Om det någon som skulle ha missat det: idag har filmatiseringen av Dan Browns ”Da Vinci koden” svensk biopremiär! Ron Howard har regisserat och huvudrollerna spelas Tom Hanks och Audrey Tautou. Måns Hirschfeldt recenserar.

I ”Da Vinci koden” finns en grej som tydligen är ett kryptex. Försöker man öppna sagda kryptex med våld, så spricker det en behållare med vinäger som förstör den bit pergament som är den slutgiltiga ledtråden till den nu allmänt etablerade sanningen om den heliga Graal.

Boken bygger ju på att rad gåtor avslöjas, den ena leder till nästa, och till sist uppenbarar sig en spektakulär spekulation om Jesus eventuella giftermål och ättlingar. Bokens världsomfattande succé som den här filmen är en spekulation i, den succén är förstås i sig en vinägerbehållare. Som sprack långt innan Tom Hanks övade in sitt enda ansiktsuttryck. För det finns ju inte längre någon hemlighet, inget att avslöja, inga gåtor, ingen ovisshet. Allt är ju redan, för nästan alla, uppenbarat.

Och det är bara i ett fåtal scener som filmen tar itu med detta sitt avgörande problem. I en avancerad dataanimation blir plötsligt dagens London gradvis förvandlat till samma stad för 300 hundra år sen. Det är snyggt och suggestivt, det är film och rörlig bild. Och det är underhållande i stunden, bortom tid och förutsägbarhet. Men det också ack så kort, för överlag tycks regissören Ron Howard ha läst Dan Browns bok med samma bokstavsnit, som en Opus Dei-präst läser Bibeln.

Skådespelarna får på sin höjd säga sin repliker, men tolkningar, kemi och personlighet undanbedes. Och det blir rätt konstigt med tanke på att boken är sån en hyllning till att ta sig friheter, med än så vördnadsbjudande förlagor.

Den ende som verkar ha lite kul i den lugubra skaran är Ian McKellan, en aktör som besitter det filmen saknar: förmågan att förvända synen på åskådarna och få oss att glömma. Det hade behövs mycket mer sån smörjolja i den här lankiga vinägretten.

                                                          Måns Hirschfeldt

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".