Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Hur många fåglar har du sett i år?

Publicerat fredag 26 maj 2006 kl 08.25

För den redan är passionerad ornitolog så spelar det kanske ingen roll vilken tid det på året, men för den som är så där lagom mycket fågelskådare så är nog sommaren den tid då man plockar fram kikaren och undrar vad för konstig gäst som sitter på toppen av flaggstången. Den verklige ambitiösa kan dock gå så lång som att tävla under ett helt år om att se så många fågelarter som möjligt.

Kulturnytt bad Lasse Willén, som ni bland annat hör i P1:s Naturmorgon, att läsa två böcker som kanske kan sägas handla om ornitologisk hetsätning. Mark Obmasciks ”Det stora året - tre män och en passion” (övers.: Inger Lindelöf) och Kenn Kaufmans ”Kingbird Highway - en berättelse om fågelpassion” (övers.: Lennart Nilsson).

Den som är någorlunda intresserad av fåglar måste för eller senare ta ställning till två klassiska citat. Det ena är ur Ante Nordlunds/Stig Grybes monolog: ”Jag gillar fåglar. Spelar ingen roll vilken sort” som för alltid har försett fågelskådare med ordet TÖNT tydligt stämplat i pannan.

Det andra är Ingemar Stenmarks ”det är ingen idé att förklara för den som inte begriper”.

Nu har en bok om artjakt i Amerika översatts till svenska och för den som inget begriper måste man ändå försöka förklara att en art är den fundamentala enheten bland jordens organismer - å därför är arten viktig men rasen eller underarten oviktig i det här sammanhanget.

Man kan alltså se olika arter, och man kan räkna hur många man har sett och man kan därmed tävla i grenen artjakt. Amerikaner tycker om konkurrens så därför tävlar tusentals av dom om vem som har sett flest arter på tomten, i kommunen, i delstaten, i livet - eller i hela Nordamerika under ett enda år. Dom som går in för den grenen satsar all sin tid och alla sina pengar på projektet. Det är faktiskt viktigare än att vara duktig på fåglar - det visade en miljonär som hyrde in privatjet och folk som pekade ut arterna åt honom - och han vann ett år den tävlingen som kallas The Big Year.

”Det stora året - tre män och en passion” heter en bok av journalisten Mark Obmascik - och den handlar om tre skådare som bestämmer sig för att satsa på det stora året. En har pengar och tid, en har pengar men ont om tid, en har gott om tid men inga pengar. Det är självklart vem av dom som vinner - segraren såg från den 1 januari till den 31 december 1998 745 fågelarter - en otrolig siffra med tanke på att bara 675 av dom häckar i eller flyttar genom Nordamerika. Resten var alltså felflugna rariteter.

Det här sägs vara en bok som förklarar varför man kan älska fåglar så mycket. Men i mina ögon förklarar den ingenting, utom att man kan snöa in på nästan vad som helst. Man lägger den ifrån sig med åsikten att fågelskådare borde ha ordet SUPERTÖNT stämplat i pannan. Det var knappast för den här boken som Mark Obmascik en gång fick Pulitzer-priset. Det bästa som kan sägas om den är att alla fågelnamnen är korrekt översatta från amerikanskan - som i det här sammanhanget skiljer sej en hel del från brittisk engelska. Men målgruppen - dom några tusen svenska skådare som tycker sånt här är kul - dom skulle knappast tolerera nåt annat. Den mindre initierade har också chansen att lära sej en del av skådarjargongen: ”hänga in” - d v s leta reda på och identifiera en sökt fågel; ”arta” - artbestämma, ”tuba” - genomsöka ett område med tubkikare.

Jo, det finns många svenska fågelintresserade som också ägnar sej åt att tävla. Och det är väl därför som det nyligen har översatts en annan amerikansk bok som handlar om The Big Year. Den heter Kingbird Highway, författare är Kenn Kaufman. Å han skriver om när han själv gjorde sitt Big Year, 1973, som resurssvag tonåring. Han liftade omkring över hela den nordamerikanska kontinenten flera varv, han sov utomhus, han åt kattmat och slet ont. Ändå lyckas han förklara att fåglar är nånting mer än nåt man kan räkna, samla på och tävla med. Här kan vi faktiskt tala om kärlek till ämnet - och dessutom ger Kaufman en intressant bild av hur Nordamerika kunde te sig för 30 år sen. Ja, på den tiden vågade man t ex lifta nästan var som helst - tur för Kaufman, eftersom han tillbringade minst lika mycket tid utmed motorvägarna som i fågelmarkerna. Kingbird Highway är dessutom fantasifullt översatt av Lennart Nilsson. Efter att ha läst den ser jag en ny stämpel i skådarpannorna: SUPERDUPERTÖNT - men fascinerande.

                                                             Lasse Willén

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".