Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Ta er tid med Stieg Larssons nya

Publicerat måndag 5 juni 2006 kl 07.46

”En genuin, genial deckarskribent” ja, det var ett av omdömena när journalisten Stieg Larsson, gjorde succeartad men postum debut förra året, med kriminalromanen ”Män som hatar kvinnor”. Larsson, som inte ska förväxlas med poeten med samma namn, var chefredaktör på den antirasistiska tidningen Expo, och avled bara 50 år gammal 2004, men hade då skrivit tre manus till vad som kommit att kallas Milleniumserien.

Böckernas ena huvudperson, Mikael Blomkvist, är precis som sin upphovsman journalist på en tidskrift som heter just Millenium. I den första boken korsas hans väg av den unga geniala hackern Lisbeth Salander och dom bildar ett omaka deckarteam.

Lagom till sommaren och hängmattan kommer nu uppföljaren till ”Män som hatar kvinnor” - den heter ”Flickan som lekte med elden”.

Kriminalroman nummer två i Milleniumserien, tar vid där den första slutade, Mikael Blomkvist har räddat tidskriften och upprättat sitt eget rykte. Hans enda aber är väl att Lisbeth Salander lämnat både hans säng och landet och försvunnit spårlöst med dom tre miljarder kronor som hon datafifflat sig till.

Men det finns viktigare saker att ta itu med, Millenium planerar att publicera ett minst sagt avslöjande reportage om trafficking, och tänker namnge torskar inom både polisen och politiken.

Den första 200 sidorna av ”Flickan som lekte med elden” slirar, för Lisbeth Salander är med sin enorma kapacitet en rätt påfrestande bekantskap, datageni och boxare, sexuellt frigjord och stormrik. Stieg Larsson har packat henne till löjets och bristningens gräns. Och hur man väljer att läsa hennes person är nog avgörande för upplevelsen av hela boken. Mikael Blomqvist är mer konventionellt idealiserad, han är en ”doer och en ”lover” men förvånsvärt ansiktslös i båda rollerna.

Hursomhelst, efter ett rejält dubbelmord tar intrigen fart och trots att överdrifterna inte är begränsade till Lisbeths person så går följande 400 sidor som tåget. Larsson har skapat en smart konstruerad spänningsintrig och är man bara lagom korkad, som jag, så ser man inte den väl planterade ledtråden förrän på sidan 547.

Och vid det laget kan man också läsa Lisbeths overkliga färdigheter mer symboliskt. Hon är maskrosbarnet som inte bara trängt genom asfalten, hon är på väg att bli ett helt träd, trots att hennes liv, som hon själv säger tog slut innan hon ens fyllt 13 år.

Lisebeth är författarens dröm om en överlevare, en hämndhjältinna och vittnar om Stieg Larssons solidaritet dom som inte kommer resa sig, alla andra trettonåriga flickor i händerna på hallickar och torskar och farsor och morsor. Han låter Lisbeth bli vuxen mot alla odds.

Om Stieg Larsson hade ägnat resten av det stora persongalleriet samma omsorg och kärlek hade ”Flickan som lekte med elden” höjt sig över det motsägelsefulla intryck som nu är det som dröjer kvar.

Måns Hirschfeldt

mans.hirschfeldt@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".