Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Holsts kungamord

Publicerat fredag 9 juni 2006 kl 10.16

Danska Hanne-Vibeke Holst är i hemlandet omstridd för sina feministiska åsikter. Bland nordiska författare har hon relativt raskt seglat upp till de riktigt storsäljande och välkända. Genombrottet kom med trilogin om journalisten Therese Skårup, men hon har också skrivit barnböcker och tv-manus. Hennes förra roman ”Kronprinsessan”, om en ung kvinnlig politiker, dramatiserades för svensk tv och visades nu under våren. Och idag kommer ”Kungamordet”, en fristående fortsättning på ”Kronprinsessan”. Charlotte Damgaard och de andra finns med även här, men inte som huvudpersoner.

Kungamordet är inte bra litteratur. Den är för tjock och kompakt - att läsa den är som att idissla nutidsbilder, att frenetiskt tugga sig igenom en redig måltid med för många rätter och för lite variation i smakerna. Språkligt är Hanne Vibeke Holst en hantverkare, ingen konstnär.

Men - det hindrar inte Kungamordet från att vara en intressant bok. Intressant för vad den faktiskt vill berätta och förmedla. Det Holst ger sig på är nämligen att med alla populärkulturella knep i bakfickan försöka teckna en stor och saftig bild av Danmark av idag. Det Danmark där främlingsfientligheten är stark och där socialdemokratins kris är större än i Sverige, det Danmark där kvinnomisshandel finns, lika väl som på alla andra platser på jorden. DET är något hon påpekar med konkreta sifferexempel.

Kungamordet är som en episodfilm i bokform, där berättelsen rör sig mellan flera platser och personer, den är Vita huset och Krönikan, kryddat med lite Mustafa Can. Och - som alltid när det finns många berättelser i en bok, finns det någon som lyser starkare. Och här är det Linda Lykkes historia. Linda, som är gift med finansministern, hon är en alkoholiserad före detta Miss Denmark utan jobb och vänner - men med knäckt näsa och blåmärken och sår över hela kroppen. Det är henne Holst känner för, liksom den unga begåvade turkiska Yasemine, praktikant hos samme minister. Även om det i skildringen av Yasemines familj blir schablonmark som trampas, och att driva det så långt som till ett hedersrelaterat mordförsök känns tveksamt.

Politiken, den är för Holst bara ett sätt att synliggöra rävspel och maktens korrumperande verkan - den enda sakfråga som får någon plats i boken är den om integration. Men hon är å andra sidan bra på just maktspelets psykologi, och hon är rätt oemotståndligt fräck och frispråkig emellanåt. Och det finns en klassmedvetenhet hos henne, som är synnerligen relevant kopplad till den krisande socialdemokratin.

Att sen den där filmiska uppbyggnaden leder boken till en revanschens happy end, långt bortom trovärdighetens gräns, det känns faktiskt, efter den stabbiga måltiden…lika knasigt som härligt.

Anneli Dufva

anneli.dufva@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".