Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Det svänger ju! Del 1: Poesin

Publicerat måndag 12 juni 2006 kl 07.52

Idag inleds Kulturnytts miniserie ”Det svänger ju!” där vi letar efter svänget i olika konstformer. För att nånting svänger brukar man ju framför allt säga om musik. Men vad är ett svängigt filmskapande eller riktigt svängig teater?

Göran Sommardal har funderat över poesi med sväng.

Om man vill att ”svänga” ska betyda något i poesin, annat än ett allmänt tillrop att stampa takten till jamber och spondéer, då tror jag att man får vara lite sträng. För det första kan det ju inte gälla musik-musiken, hur mycket trummor och mungigor och handklappningar man än tillfogar stroferna, för då är det ju fortfarande det musikala vi pratar om. Duke Ellingtons ”It don’t mean a thing.” Men i poesins fall måste det ju gälla ord-musiken, den där musiken som framträder när orden och bilderna själva får ljuda och klinga fram.

Och sväng får då inte betyda bara rytm, hur sprittande den än kan vara, och hur väl verstakterna återspeglar innehållsraderna. Som hos Fröding:

                     Det var  dans bort i  vägen  på lördagsnatten,

                     Över nejden gick låten av spelet och skratten

                                          

Nej, det krävs ett strängare sväng. Den där oemotståndliga rörelsen, när poesin tvingar språket att betyda något som det inte gjort förut, skapa en sprickbildning eller klyva en metafor på mitten av dess betydelse. En svängning nere i det atomära, samtidigt som det rister till i poesi-kartoteket när det där oblandat nya tar plats:

Som när Emily Dickenson öppnar med:

                             My life had stood – a loaded gun -

                             In corners

Med sina tankstreck runt den laddade bössan.

Eller när Du Fu för första gången i den kinesiska texten låter Kosmos åstadkomma vår i träden med hjälp av verbet ”nong”, göra eller leka eller få att föreställa.

Eller när John Donne beskriver kärleken med en sprucken natur:

                    Love is a growing, or full constant light

                    And his short minute, after noon, is night.

Där finns det sväng.

                                                     Göran Sommardal

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".