Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Den ryska grevinnans filmprakt

Publicerat fredag 23 juni 2006 kl 07.46

Producent Ismail Merchant och regissör James Ivory, det är en duo som ligger bakom många biosuccér: i fyrtiofyra år har de samarbetat, över trettio filmer har det blivit. Ett rum med utsikt, Howards End och Återstoden av dagen är några av dem.

Men förra året dog Ismail Merchant och den film som nu (nästan i smyg) nått de svenska biograferna: Den ryska grevinnan, den är därför definitivt deras sista. För manuset står författaren Kazuo Ishiguro, och i rollistan finns både Ralph Fiennes, Natasha Richardson och Vanessa Redgrave.

Anneli Dufva har sett Den ryska grevinnan.

Jag har tyckt så mycket om så många av Merchant-Ivorys filmatiseringar - för ofta har det handlat om just det - någon god roman av förslagsvis EM Forster, med både överklassens överflöd och klassmedvetenhet som förlaga att bita i - vilket resulterat i kostymfilmer med både hjärta och hjärna.

Och det är därför inte roligt att se hur de här, i det som blev deras sista film, bara har ansatsen kvar: det episka anslaget, det myllrande bildberättandet och skådespelare med stjärnglans. Den ryska grevinnan är en för lång och ändå för outvecklad historia - den är underligt sentimental utan att vara det minsta gripande.

Natasha Richardson spelar rysk grevinna med guldhjärta - motvilligt på glid för att försörja hela den bortskämda adelsfamiljen i exil. De tackar henne för uppoffringen med att behandla henne som spetälsk. Och hennes rollgestalts påklistrade stela mildhet är långt ifrån vad denna skådespelerska förmår - egentligen.

Ralph Fiennes i sin tur är typecastad som fd diplomat - känns det igen - fast han får spela blind den här gången. Och det är samma sak där - Ralph Fiennes, som egentligen …

Och trots att miljön, Shanghai på 30-talet, en riktig smältdegel, egentligen…borde kunna stimulera fantasin, så känns det hela mest som en jättekuliss. Det blir aldrig på riktigt.

Nej , minns kyssen i vallmofältet i A Room with a view istället, eller Anthony Hopkins butler i Återstoden av dagen. DET var på riktigt.

Anneli Dufva

anneli.dufva@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".