Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Ang Lee och Harriet Andersson på Bergmanveckan på Fårö

Publicerat måndag 3 juli 2006 kl 11.09
Harriet Andersson och Ingmar Bergman Foto: Carina Sild Lönroth

Bergmanveckan på Fårö har bara arrangerats i tre år, men har redan hunnit bli en internationell tillställning. I år kom till exempel den amerikansk-taiwanesiske regissören Ang Lee på besök, och han avslutade veckan i söndags med en känslosam kärleksförklaring till filmen ”Smultronstället”.

- Det här är nog den varmaste och mest mänskliga film som gjorts! Mer kunde en djupt rörd Ang Lee knappt få fram inför visningen igår kväll på Sudersands-bion av ”Smultronstället” med Victor Sjöström.

Lee hade just fått en stor, som han sa, moderlig kram av gamle Bergman som gett honom ett gott råd: älska dina skådespelare! Sen hade Ang Lee gått ner på den Fårö-strand där ”Persona” spelades in för att tänka och minnas.

Dagen innan hade Ang Lee och hans till Fårö medföljande producent och manusförfattare James Schamus påpekat att både ”Persona” och ”Skammen” var stora och viktiga filmer vars problematik om våld och splittrade identiteter är lätt igenkännbar i det USA som lever i skuggan av Irak-kriget.

Harriet Andersson var en annan prominent gäst under veckan och Bergman, som var på plats i Fårö bygdegård, undrade varför han inte fått förmånen att regissera henne oftare på teaterscenen.

-Därför att jag har ett stort socialt nätverk och tycker det är roligare att umgås med mina vänner än att ranta iväg till teatern på kvällarna, sa Harriet.

-Och det ska man behöva höra från en av Sveriges allra största skådespelare, sa en lätt chockerad Ingmar Bergman som med glimten i ögat själv deltog i flera av veckans olika arrangemang.

Ett gäng unga svenska filmare, Josef Fares, Teresa Fabik och Lisa Munthe, samtalade om sin syn på Bergman. Dom hade inte sett så värst många av Bergmans filmer och en närmast förlägen Josef Fares sa ”att det känns som om jag inte har gjort min hemläxa ordentligt”.

Alla tre vittnade om att man vid olika filmutbildningar i Sverige länge koketterat med ett slags raljant avståndstagande från Bergman och hans förment ”svåra”, egotrippade och a-politiska filmkonst. Men Josef Fares sa att det han sett av Bergman imponerade och menade att Bergmans filmer är en stor skattkista att ösa ur. En skattkista, sa han, som säkert också innehåller en hel del slagg och skräp, något som Bergman själv ofta är den förste att framhålla. Att sen också skräpet kan vara nog så intressant att studera för kritiker och hungriga filmforskare, det är en annan sak.

Årets Bergman-vecka är alltså slut, men den glider nu över i en månadslång multimedia-utställning på Kustateljén i Fårösund. En filmhistorisk utställning med det passande namnet ”Laterna Magica” iscensatt av Bergmans gamla medarbetare Arne Carlsson och Katinka Faragó. Det är en inbjudan till en i första hand ung generation att ta del av filmens magi och ge sig in i Bergmans landskap.

Lars Lönroth

lars.lönroth@sr.se 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".